Meningen med livet

Vad är egentligen meningen med livet? En fråga de flesta säkert har ställt sig. Jag tror inte att det finns någon mening med livet, mer än att reproducera. Människans syfte, precis som alla andra djurs syfte, är att producera barn, arvingar, som ska fortsätta ledet av sin ras. Och jag då, som inte vill ha barn, inte har tänkt att skaffa barn, vad är meningen med mitt liv? Antagligen finns det då ingen mening alls. Jag är satt här av samma anledning som alla andra, reproduktion. Om jag då går emot det, vad är syftet? Ingenting.

Här är en lista på allt jag borde göra och inte göra (enligt en viss man)((det är relevant, kommer till det sen)):

*sluta röka
*gå ner i vikt
*gaska upp mig
*inte äta banan
*inte dricka multivitaminjuice
*inte använda grädde
*sluta dricka energidryck
*inte sova så mycket
*sova mer
*inte äta choklad
*göra mig av med katterna
*åka hem

Nå, det sistnämnda har han inte sagt rakt ut, men antytt. Här är vad jag tycker:

*självklart ska jag sluta röka, jag måste bara komma dit först, det går inte utan en stark vilja och det har jag inte just nu
*ja, det fattar väl jag också att jag borde, men det är samma sak där, jag har inte den viljan eller orken just nu och egentligen bryr jag mig långt ifrån lika mycket som andra gör
*jag är bipolär, jag kan inte gaska upp mig hur mycket jag än vill
*det här med bananen och juicen förstod jag inte riktigt poängen med, men antar att det är fruktsocker som är problemet där
*grädde är gott, grädde har använts hur länge som helst och det har gått ganska bra för människosläktet ändå va? Eller är det på grund av grädden vi har krig och svält och sjukdomar? I så fall slutar jag direkt!
*ja, absolut, det är jag på gång med
*ja, inte sova så mycket och sova mer, en ekvation som jag inte riktigt får att gå ihop. Jag sover inte dåligt för att jag vill det, hur konstigt det än låter. Pft
*choklad är livet, enough said
*kommer aldrig att hända
*ja, det borde jag, men det kan jag inte. Eller jag kan, men då kommer inte jag att finnas kvar så länge efter det. Då kommer jag inte finnas alls, för jag orkar inte och klarar inte av att vara ensam, för just nu är jag svag och sämst, men det får vara så, det måste få vara så

Så, det här kan tyckas irrelevant som sagt, men det var det här som fick mig att tänka på meningen med livet. Är det vad man ska göra för att bli lycklig och må bra och få en mening med allt? Äta rätt, träna, leva hälsosamt, INTE ÄTA CHOKLAD? Nej, utan choklad finns det verkligen ingen mening. Skämt åsido, det borde vara varje enskild människas val hur de lever. Vill jag röka som en borstbindare och halsa energidryck och trycka i mig choklad och grädde, då borde jag få göra det. Jag förstår hälsodelen, live long and prosper, men vems problem är det? Det är mitt och bara mitt. Om jag hade ett barn att leva för, då skulle det vara annorlunda, då skulle jag vilja vara med så länge som möjligt. Nu har inte jag det och jag vill som sagt inte ha det heller. Alltså, händer det så händer det, men det är ingenting jag planerar och händer det inte så är jag okej med det. Utseendeaspekten är jag lite mer förvirrad över. Det är min kropp, igen, det är mitt val. Så länge jag är okej med det, så borde resten av omgivningen vara okej med det. "Men det är inte du som måste se dig själv hela tiden, det är ju andra." (ja, det har sagts till mitt fejs) Nej, men då kan andra skaffa sig någonting verkligt att störa sig på, någonting betydande som, tja, VÄRLDEN kanske? Jag bryr mig inte längre, ärligt talat. Se åt ett annat håll, det är inte svårare än så om jag nu är så vidrig att se på. Jag tycker att idioter är vidriga, men jag ber väl inte dem att sluta vara idioter för det? Eller jo, det gör jag, sluta vara idioter! Idioter; lär er att se människor i stället för kroppar och ansikten, hudfärger och religioner. En människa är en människa, oavsett. Idioter; försök att älska i stället för att hata, det kräver mindre energi och får en att må så mycket bättre. Idioter; sluta vara idioter.
Over and out.