Metaltown

Åh. Ja, åh, vad fantastiskt det var i helgen. Jag och min bättre hälft såg många fina band och ingenting var bättre än Mr Manson. Vi stod nästan längst fram, så nära och så underbart. Manson var snygg, Twiggy var snygg och de andra såg inte heller så illa ut. Det var trångt och det gjorde ont, men åh vad det var värt det! Manson var där, det lät bra, det såg bra ut, allt var bra. Jag kan leva på det här resten av mitt liv. När jag ligger gammal och senil och inte minns mina barn och barnbarn så kommer jag minnas den dagen. Opeth var också riktigt fint, inte riktigt lika mycket röj, men det är ju inte direkt samma sak. Isabelle var inte imponerad, men jag tyckte om det i alla fall.
Sov som en klubbad säl och vaknade och var lika trött som innan jag somnade. Konstigt det där. Igår bestämde vi oss för att åka hem. Vi hade sett allt vi verkligen ville se, även om det hade varit fint att kunna säga att man sett Slayer, men det var inte värt det med regn och blåst och kyla och ont. Summeringen av helgen blir bara ett ord egentligen: perfekt.