Midsommarafton - the lonliest day of my life. I år hade jag möjligheten att umgås, men jag tackade nej. Varför ändra rutiner? Det var inte direkt människor jag kände för att umgås med. Nu sitter jag här och ångrar att jag sade nej. Jag hör alla grannar som skrattar och skålar och sjunger, inte så vackert, men ändå. Känner mig ännu mer ensam när jag hör hur andra inte är ensamma. Skulle kunna dricka alkohol, bli onykter och må bra en liten stund. Men. Alkohol + ensamhet är aldrig bra. Det slutar med att jag sitter i ett hört och gråter, skickar sms och ringer till alla jag någonsin känt och förklarar min eviga kärlek, hur jag saknat alla så mycket och sedan vaknar jag och ångrar allt. Som en viss fredag för inte allt så längesedan. Dålig fredag. På grund av den fredagen, på grund av för mycket alkohol och jobbiga minnen så har jag förstört saker som inte hade behövt bli förstörda. Men, skit händer. Livet går vidare. Tror jag. Tommare och tråkigare, men det kommer gå vidare. Jag kommer ha minnen i alla fall och det har ju aldrig skadat någon tidigare. Roligt, jag trodde nästan på det själv. I vilket fall som helst så är jag bitter. What else is new?
Adjö.
Om mig, mina katter, mina filmer, mina vänner, mina fiender, mina cigaretter och mitt te.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar