Never mind the feelings

Det här med att ha känslor för någon som inte har känslor tillbaka. Det är väl någonting som de flesta har upplevt, somliga mer än andra. Jag har aldrig upplevt ömsesidig kärlek, någonsin. Antingen har jag varit kär men inte fått det besvarat eller så har någon varit kär och jag har inte besvarat det. Mest har jag varit kär. Man får en typ av ångest som inte kan jämföras med någon annan. I och för sig kan väl ingen ångest jämföras med någon annan, men det här är som någonting helt annat. Det gör ont på ställen man inte visste att man hade, man gråter tårar som känns ihåliga för att man vet att det inte är någon mening med att gråta över någonting som man aldrig har haft eller någonsin kommer att få. Jag vet inte var jag vill komma med det här. Kanske vill jag bara säga att jag har ont.

Självömkar jag så gör jag det med flit. 

Nicki Minaj

Jag läste på text-tv att Yohio hade blivit väldigt upprörd över Nicki Minaj's nya musikvideo. Att det var på grund av sådant som unga hade fel uppfattning om sex. Jag var tvungen att titta. Det var någonting av det vidrigaste jag har sett, av många anledningar. Det är bara så otroligt fel på alla sätt. För det första har hon bara samplat en låt. För det andra är texten ungefär lika intelligent som en amöba. Och det är en förolämpning mot amöbor världen över. Innehållet i videon hör hemma på en porrsajt. Hur har det blivit så här? Hur kan det vara okej att en artist, eller vad man ska kalla henne, som har småtjejer som målgrupp får göra någonting sådant här? Jag är äcklad och förbannad. Det är vidrigt. Och jag bryr mig för att jag är människa. Så behöver ingen undra över det. Jag skulle kunna skriva tusen rader till om det här, men det är inte värt det. Alls.

Nicki Minaj - Anaconda

The way my mind works...

Marilyn Manson lade upp en bild på instagram med en text. Texten var följande: "If he had been Antichrist Creeping Jesus,
He'd have done anything to please us:
Gone sneaking into Synagogues
And not us'd the Elders & Priests like Dogs,
But humble as a Lamb or Ass,
Obey'd himself to Caiaphas.
God wants not Man to Humble himself." Carcosa..." 
Det var nästan 300 kommentarer och jag tänkte "kul, han kanske har fått igång någonting" så, nyfiken som jag är, laddade jag alla kommentarer och började skrolla. Det fanns inte en enda kommentar som handlade om texten. Det var allt från "I love you, you're my God and my everything" till "Marry me, please, I'll give you sex four times a week" och jag skämdes. Jag skämdes över att ens kalla mig människa en stund innan jag insåg att det här är ett tecken på min teori om hur evolutionen går tillbaka. Människan blir dummare och dummare för varje generation, vi låter teknologin bestämma hur vi lever våra liv, vi förlitar oss på att andra ska göra saker åt oss, vi ska anstränga oss så lite som möjligt. Framförallt psykiskt. Vi kommer sakta men säkert att gå tillbaka i utvecklingen, återgå till att bli grottmänniskor, apor, fiskar med ben, amöbor och till slut bara små organismer i havet. Wall-E, Apornas Planet, jag vet inte om det är så himla mycket fiktion där egentligen.
Det var en enda kommentar som påpekade att det inte handlade om bilden i det där fallet, utan texten. Den var viktig, men ingen såg den. Jag tror personligen inte att ens hälften av de som såg bilden faktiskt läste texten. Och det fick mig att fundera på människans framtida utveckling. Betyder det att jag har rätt? Nej. Betyder det att jag har fel? Nej. Det är en teori som miljoner andra, en teori som, om jag får säga det själv, är ganska trolig.
Hur som helst så är jag så otroligt säker på att människan kommer att förgöra sig själv, på ett eller annat sätt. Om det så är genom att bli dummare eller om det är genom någon galen apokalyps, så kommer det att ske. Snarare förr än senare.
Någonting att tänka på, halv sju på morgonen. En lördag. Tydligen.

Fistful of Love

I was lying in my bed last night
Staring at a ceiling full of stars
When it suddenly hit me
I just have to let you know how I feel

We live together in a photograph of time
I look into your eyes
And the seas open up to me
I tell you I love you
And I always will

And I know that you can't tell me
And I know that you can't tell me

So I'm left to pick up
The hints, the little symbols of your devotion
So I'm left to pick up
The hints, the little symbols of your devotion

I feel your fists
And I know it's out of love
And I feel the whip
And I know it's out of love
I feel your burning eyes burning holes
Straight through my heart

It's out of love
It's out of love

I accept and I collect upon my body
The memories of your devotion

I accept and I collect upon my body
The memories of your devotion

I feel your fists
And I know it's out of love
And I feel the whip
And I know it's out of love
I feel your burning eyes burning holes
Straight through my heart

It's out of love
It's out of love

A Day in the Life

Jag måste skriva av mig och det spelar ingen större roll vem som vet om det.

Måndagen förra veckan kraschade jag totalt, bägaren rann över och tårarna rann över. Det gick inte mer, jag kunde inte hålla tillbaka. Jag träffade en läkare som skrev ut medicin och sjukskrev mig. Till mig sade hon att jag skulle vara sjukskriven på heltid i en vecka och sedan halvtid. Det lät konstigt och det tyckte alla som hörde det också. Idag fick jag läkarintyget och där står det att jag är sjukskriven på heltid i en månad. Allt känns mycket lättare nu, jag kan fokusera på mig själv och mitt mående och behöver inte bry mig om vad alla på jobbet tycker och tänker. Det är dags för mig att också få tänka på mig själv i första hand. Jag behöver verkligen det just nu. Den här gången ska jag låta mig själv känna allt jag känner, ta den hjälp jag kan få och verkligen satsa på att ta mig uppåt. Ärlighet är det viktigaste, jag får inte ljuga för mig själv och inte för någon annan. Jag ska bli bra, eller i alla fall lite bättre.

Ett av de största misstagen i mitt liv

Jag blir så arg när jag tänker på den där distanskursen på Brunnsvik. Jag upptäckte att jag fortfarande var med i den gruppen vi hade på Facebook och läste lite (alla) inlägg i den. Mer än hälften var inlägg som handlade om att respons var försenad, vi hade inte fått uppgifter, datum för träffar ändrades hela tiden och vi fick aldrig någon information om någonting. Ta det här med att de som gick ute i Brunnsvik gjorde en tidning som vi var med och skrev artiklar till. Vi skulle få den skickad på mejl. Jag såg aldrig ett spår av den tidningen. Sedan tyckte de att det var konstigt och dålig stil att vi som gick distans inte kom dit på träffarna. Den första träffen var alla där, de kunde inte lägga ihop ett och ett? Det fanns ingen som helst sammanhållning, vi som läste på distans var aldrig inkluderade i någonting, vi fick göra samma uppgift om och om igen. "Skriv en debattartikel, ledare eller insändare". Varje. Gång. Var det konstigt att vi tröttnade? Nej. Det här tog jag ett lån för. Ett lån som jag kommer att få betala av i vadå, fem-sex år? Jag blir så arg att jag skakar när jag tänker på hur värdelöst det där var, ett bortkastat år som kostade mig väldigt mycket pengar och jag lärde mig absolut ingenting nytt. Eller okej, två saker lärde jag mig; ett, ta inte ett lån för lätt och två, Brunnsvik folkhögskola dog med Christina.

Människor

Människor som tror sig veta allt och sedan inte kan acceptera att de har fel när de blir motbevisade.
Människor som trycker ner sin tro i halsen på andra.
Människor som inte accepterar att andra inte tror på någonting.
Människor som tror på allt som går att tror på och sedan säger att man inte kan tyda drömmar.
Människor som tror att allt som händer dem bara händer dem och ingen annan.
Människor som avbryter andra för att berätta någonting som de har upplevt i stället.
Människor som avbryter andra och börjar prata om någonting helt annat för att de inte har fler argument.
Människor som går till personangrepp när de inte har fler argument.
Människor som inte kan diskutera.
Människor som tror på allt de läser i tidningar.
Människor som tror på allt de ser på TV.
Människor som tror på allt som finns på Internet.
Människor som ursäktar allt med att de har en diagnos.
Människor som tycker att vissa beteenden endast finns hos de med diagnos.
Människor som pratar om mediciner som någonting att vara stolt över.
Människor som kräver bekräftelse men inte ger det till andra.
Människor som inte tänker utanför boxen.
Människor som hatar andra religioner än sin egen.
Människor som hatar andra hudfärger än sin egen.
Människor som hatar andra.
Människor som hatar.
Människor.

Lögner

Jag är inte snäll mot mig själv. Jag kanske har slutat skada mig själv fysiskt, men jag skadar mig själv desto mer på andra sätt. Jag gör saker jag inte kan förklara, saker som händer och som jag inte tänker på, men efteråt känner jag att det jag gjorde inte var bra för mig. Även fast jag känner det här så gör jag samma sak igen och igen och igen. Det är som att jag gör det medvetet, som att jag vill skada mig själv på det här sättet, precis som jag ville skada mig själv fysiskt. Är det för att jag vill, verkligen vill eller är det för att jag, enligt mitt sjuka ego, inte förtjänar bättre? Är det för att det är det enda jag vet? Är det för att jag egentligen fortfarande hatar mig själv precis lika mycket som jag alltid har gjort? Jag mår bra, mycket bättre, jag är glad, livet är okej ändå, jag tycker om mig själv. Lögner som alltid har funnits i mitt liv, ibland svårare att dölja, ibland det lättaste som finns att dölja. Skillnaden är att jag har slutat hoppas på att det kommer bli bättre eller lättare, jag vet att jag ljuger. Därför ljuger jag också för mig själv. Jag tror inte heller att jag bryr mig speciellt mycket om vem som vet om det här, för det kvittar. Ingen kan göra någonting, ingen förutom jag och jag orkar inte. Ingenting är bättre. Ingenting alls.

En liten, helt obetydlig, topp tio lista

Eftersom jag, av någon anledning, nu är inne i en Marilyn Manson period igen, så tänker jag att jag ska göra en topp tio lista. Eller någonting.
Egentligen tycker jag ungefär lika mycket om alla låtar Marilyn Manson gjort, men några fastnar mer än andra av olika anledningar. Några av dem är på grund av texterna, andra är på grund av musiken.
I alla fall, här är den listan:
(ingen som helst ordning)

I Want To Kill You Like They Do In The Movies
Slo-Mo-Tion
Tourniquet
The Reflecting God
Man That You Fear
The Golden Age Of Grotesque
Spade
Cake And Sodomy
Coma White
The Beautiful People 

Jag vet inte varför jag kände ett behov av att göra det här och det spelar egentligen ingen roll heller. Man behöver inte alltid ha en specifik anledning till allt man gör. 

Kram! 

Marilyn Mansons regelbok för otrohet

1 Det är tillåtet att ratta silikontuttar. De är ju inte äkta, alltså är du inte otrogen.

2 Om du inte kommer ihåg tjejens namn så räknas det inte.

3 Om du inte ringer dem efteråt så räknas det inte.

4 Avsugningar räknas inte. Det är som att skaka hand eller skriva en autograf.

5 Om du gosar är du otrogen.

6 Om du befinner dig en tidszon som är före tiden i den tidszon din flickvän är i, kan du använda följande formel för att ta reda på om du varit otrogen eller inte: vi säger att x är tidsskillnaden mellan de två länderna och y är det antal timmar som gått sedan du låg med den där tjejen. Om du ringer din flickvän och y<x har du inte varit otrogen, eftersom otroheten inte ägt rum ännu. Om y>x har du varit otrogen.

7 Om du är amerikan och befinner dig i Europa, Kanada, Sydamerika eller Japan så gäller inte din äktenskapslicens, så då kan du ligga med vem du vill.

8 Om du sätter på någon kvällen innan du ska träffa din tjej, så är det helt okej. Det är bara en säkerhetsåtgärd för att du inte ska komma för tidigt när du sedan har sex med flickvännen.

9 Om samlaget ingick i en Performance räknas det inte.

10 Om du gör det för att det kan vara bra för karriären är det inte otrohet. Om tjejen ifråga däremot gör det för att det kan vara bra för hennes karriär att ligga med dig, är du otrogen.

11 Om du kommer ihåg namnet på en tjej som någon annan haft ett engångsligg med, så har du varit otrogen eftersom du tänkt på tjejen mer än den som faktiskt knullade henne har. Om du händelsevis inte har någon flickvän måste du vara så desperat att vi räknar det som en otrohet mot din framtida flickvän istället.

12 Om det är någons födelsedag räknas det inte (särskilt inte din egen).

13 Om tjejen har tatuerat in ditt namn på sin kropp räknas det som en ren artighet att sätta på henne.

14 Analsex räknas inte eftersom det inte är samlag (såvida det inte är Morrissey du dejtar).

15 Om tjejen heter samma sak som din flickvän räknas det inte. Inte ens om det bara är första bokstaven i deras namn som är samma. Stämmer inte namnet ändå, kan du helt enkelt spruta på henne lite av din flickväns favoritparfym och komma undan den vägen.

16 Om du morgonen efter säger att du respekterar dem och menar det, då är du bög.

Marilyn Mansons regler om homosexualitet

(gäller endast män)

Du vet att du är bög om...
1 ... du får någon annans sperma på dig.
2 ... du någonsin ägt en platta med The Smiths.
3 ... du får stånd när du suger av en kille. Om inte så är du straight, såvida du inte får hans sperma på dig.
4 ... du har Michael Stipes i samma rum när du ligger med en tjej. Då är du bisexuell.
5 ... du är på ett bögställe är du nödvändigtvis inte bög. Men om du är på en vanlig bar och snackar med en kille längre än du snackar med en tjej, då är du bög.
6 ... du stampar takten till en låt av The Smiths.
7 ... du diskuterar konst i över 45 minuter.
8 ... du någonsin burit en basker.
9 ... du kysser en kille och du får stånd. Om bara han får stånd är du inte bög.
10 ... du haft sex till musiken av The Smiths.
11 ... ditt enda syfte med att ha sex är för att tjejen ska bli gravid så att hon kan föda fram fler lesbiska tjejer.
12 ... du runkar och får sperma på dig själv.
13 ... du får stånd när du tittar på Gilligan's Island.
14 ... du inte får stånd när du tittar på Bewitched.
15 ... de spelar en Smithslåt på en bar och du befinner dig på toaletten med kuken i handen.
16 ... du heter Rickard med kallas för Dick.
17 ... du har en vän som kallas för Dick.
18 ... du är trogen din fru. Då använder du henne bara som rekvisita för att folk inte ska tro att du är bög.
19 ... du är vän med en fotomodell.
20 ... du ligger med en tjej som gillar The Smiths.
21 ... du är vegetarian för att du lyssnat på, och blivit påverkad av Smiths album Meat Is Murder.
22 ... du sysslar med vad som helst som kan kallas spirituellt.
23 ... du knullar en gravid tjej som ska få en son. Kommer din sperma på livmodern kommer babyn också att bli bög.
24 ... du någonsin blivit klippt med en The Smiths eller Morrissey-platta på i bakgrunden.
25 ... du någonsin ägt eller funderat på att skaffa kristaller - i synnerhet om det skulle vara crystal meth.
27 ... du någonsin placerat plåster på dina bröstvårtor och tyckt att du var trendig.
28 ... du tillbringat mer än en vecka i sträck på South Beach.
29 ... du inte tänker på bröst just nu.
30 ... du fortfarande gillade Judas Priest efter att du fått reda på att sångare Rob Halford är bög.
31 ... du får stånd när skiter.
32 ... du vet hur sperma smakar (särskilt din egen).
33 ... du tungkysser en tjej som just svalt din sperma.
34 ... du får stånd av att läsa det här.
35 ... du känner till namnet på en medlem i The Smiths förutom Morrissey och Johnny Marr.
36 ... du är en manlig modell.
37 ... du får en klump i halsen när du lyssnar på "Boys Don't Cry" av The Cure.
38 ... du är kläddesigner.
39 ... ditt för-, mellan- eller enda namn är Morrissey.

Mina kissekatter älskar mig

10 Signs Your Kitty Actually Loves You

Ever wondered if your kitty really loves you? From finicky to feisty, our feline friends aren’t always the easiest to read. Unlike dogs who make their affection for us loud and clear, cats have far less obvious ways of communicating how they feel. If you want to discover just how much your cat cares about you, then check out these 10 signs of true love.

1. Head butting. If a person were to do it to you, then you’d have a pretty good idea of what they were trying to tell you, but with a cat it’s a whole different story. To be on the receiving end of what is actually known in the cat world as ‘head bunting‘ is a very special privilege indeed. During this exchange your cat deposits facial pheromones that represent their feelings of trust and safety they have with you.

2. Powerful purrs. Cats purr for all sorts of reasons, but there is one unique full bodied rumble that your kitty saves exclusively for their true love. Purring also lowers your kitty’s heart rate and helps them to relax and exhibit feelings of contentment.

3. Love bites. If your cat is a chronic nibbler, then chances are they’ve got a thing for you. It’s pretty easy to tell the difference between a love bite and a regular cat bite, one hurts and the other tickles! Nibbling isn’t a common sign of love, but when a cat employs it, they’re trying to say “you’re awesome.”

4. Tail twitching. You can tell a lot by looking at a cat’s tail. Just as their tails puff out when they get scared or agitated, their tail will twitch at the very tip when they are feeling bliss. If you notice this action when your cat approaches you, then you can be sure that they think you rock their world.

5. Tummy up. When your cat throws itself on the floor and starts rolling around, they are trying to get your attention. Cats only show their tummies voluntarily to those they can trust. Feeling safe means a lot to a cat, so when they sprawl out in front of you, this is a sign that they feel loved and protected.

6. Licking your hair or ears. It’s not often that humans are deemed worthy of these very special grooming sessions, but if your cat has chosen to bestow you with hair or ear licking, rest assured you have been welcomed into the inner circle. Grooming is one of the most obvious signs of the friendship and trust you have with your furry companion.

7. Kneading. Kittens knead against their mothers to stimulate milk production, which is why experts believe that kneading behaviour in cats is nostalgic of kittenhood and acts as a way of reliving the happy moments they experienced as little ones. So next time your kitty starts moving its paws up and down on you, remember that they are not just trying to soften you up before taking a nap, but that they’re expressing their adoration for you.

8. Slow blinking. It is said that cats kiss with their eyes, so don’t expect to share this sign of affection with any old cat. Cats save eye contact for people they know and trust. If that eye contact is coupled with slow blinking then you’ve just received a kitty kiss. Return the love by mimicking the behavior.

9. Nap time. Kitties crave warm safe places to sleep, so if your fluffy feline decides to snuggle down beside you or better yet, on your lap, then you should feel especially honored. Cats are most vulnerable when they are sleeping, and there is no greater compliment than when they choose you as their snooze spot.

10. Gifting. There is no denying that a small dead something is not at the top of our wishlist, but a kitty that presents you with this bounty deserves to be praised. Despite our domestication, cats still have the inner hunter and sharing their prizes with you is a sign of true friendship.
If you’ve been fortunate enough to share your life with a cat, then you’ll understand that they are consciously connecting with us. Whether it’s via grooming, purring or snuggling up, cats are loving and affectionate individuals that form very special bonds with their favorite people.

Produktivitet? Nä.

Har haft en så oproduktiv dag idag. Låg i sängen flera timmar efter jag hade vaknat, förflyttade mig några meter till balkongen istället och satt där i lite mer än en timme, tog en dusch, satte mig på balkongen igen och målade naglarna, gick in till soffan och där är jag kvar än. Lyssnar på musik, körde all Beatles på blanda och det är depplåt på depplåt på depplåt. Det är som Media Player vill att jag ska deppa. Så jag gör det. Och så kom Strawberry Fields Forever. Jag menar... kom igen. Jag älskar låten, men sedan jag sade att jag skulle ha den på min begravning är det liksom inte samma sak längre. Jag blir ledsen. Får ont i magen. Den har en helt annan mening nu. Vart var jag? Ingenstans. Som om jag någonsin är sammanhängande. Jag känner mig ensam.

Over and out.

Vänner...

En gång i tiden hade jag bra med vänner. Jag hade flera personer i min närhet som jag tyckte om att umgås med och som, tror jag, tyckte om att umgås med mig. Vissa av dem försvann med tiden, rann ut i sanden, vilket jag förstår. Man utvecklas så pass mycket i tonåren, man växer ifrån varandra, det är ingenting konstigt med det. Vissa slutade med bråk. På grund av för lång tids ignorerande av känslor bubblade allt upp och blev en stor explosion av någonting som egentligen inte var någonting. Så som det blir. Droppen som får bägaren att rinna över. Andra slutar... bara slutar. På grund av... ja, vadå? På grund av att jag är jag kanske? Jag har inte skrivit om det här tidigare för det har gjort så ont. Utåt har det kanske verkat som att jag inte riktigt brytt mig, att det inte spelat någon roll, att jag varit arg mer än ledsen. Jag har varit arg. Otroligt arg. Jag har också varit oändligt ledsen. Att förlora så många år av vänskap gör ont. Särskilt när man får höra sådana saker som jag fick höra. Eller läsa snarare. Ett meddelande som tog luften ur mig, som gav mig en ångestattack, som fick mig att hyperventilera och helt ifrågasätta mig själv som människa. Jag svarade inte ens. Jag skrev ner allt jag ville säga, men skickade det aldrig. Jag kunde inte. Jag ville inte såra min bästa vän på det sättet. Hon sårade mig mer än någon någonsin har sårat mig. Ja, till och med mer än A. Faktiskt. Det som känns jobbigast, mest sorgligt, är att jag vet att vi aldrig kommer ha samma relation som tidigare, om vi skulle börja umgås igen. Att vi kommer missa så mycket. Vi kommer inte vara där för varandra i framtiden som vi trodde. Eller var det bara jag som trodde det? Jag vet inte, jag vet ingenting längre. Om jag fick henne att må så dåligt utan att hon berättade det för mig, vad mer var falskt? Var ingenting äkta? Jag försöker, och har alltid försökt, att vara en bra vän. Att finnas där och lyssna och stötta och skratta och gråta. Gör jag inte det? Finns jag inte där? Är det bara i mitt huvud? Jag menar, om jag nu trodde, helhjärtat, att jag var en bra vän men ändå fick henne att må dåligt, var det inte på riktigt? Är allt jag gör egentligen bara i mitt huvud? Jag förstår inte. Jag har analyserat sönder det där meddelandet, läst det hundratals gånger, försökt förstå vad hon menar, men jag ser det inte. Jag kan inte förstå vad det var jag gjorde för fel. Har jag ens gjort fel? Mindfuckar hon mig? Är det det här hon vill ska hända? Vill hon att jag ska tänka på det här så mycket att jag till slut inte kan tänka på någonting annat? Hon avslutade ju faktiskt med "dö inte nu". Vad menades med det? Vad fan menades med det? Det var samma sak där, en liten sak efter det där meddelandet som gjorde mig så arg. Fast egentligen handlade det inte om det. Alls. Egentligen var mitt hjärta krossat och min självbild förstörd. På grund av en enda liten människa. Det gör så jävla ont att tänka att jag har gjort livet jobbigare för någon. Men det måste väl vara så jag är. Jag är en dålig vän, alla försvinner, snart sitter jag här med bara mina katter och minns alla vänner jag haft men inte har och aldrig kommer få igen. Jag är dålig. Det här är mitt fel och det är endast på grund av mig själv, den jag är, min person, som det är så här. Är jag så vidrig? Jag är väl så vidrig. Det finns inte ord för hur mycket jag hatar mig själv, igen, på grund av det här. Jag hade börjat bli okej med mig själv. Nu är jag en dålig vän och människa. Igen. Tack. 

Pang

Jag vet inte om det beror på för lite sömn, för känslosam musik eller om det helt enkelt fortfarande är sorg. När jag gick igenom lite gamla bilder hittade jag den här i ett album. Jag hade inte sett den innan och klickade igenom alla bilderna i albumet och pang, så var den där. Mormor, som ett slag i ansiktet. I magen. I hjärtat. Tårarna kom på en sekund och jag lät mig själv gråta en stund. Jag försöker ständigt hålla tillbaka, men lyckas sällan. Särskilt svårt är det när jag inte har sovit ordentligt. Kan det påverka? Det borde det kunna, det påverkar allt annat. Jag kan inte understryka nog exakt hur mycket jag saknar den här människan. Åh mormor. 

Paus

Jag tänker, igen, ta en liten paus från le internets. Jag orkar inte vara social och med allt som händer, som jag inte pratar om, behövs det. För min egen del. Om någon desperat behöver få tag i mig, tvivlar starkt på det, men om, så har jag en mobiltelefon. Med ett nummer. Som de som kanske skulle vilja ha tag i mig förhoppningsvis har. Om inte, tough luck!
Film och sömn står på schemat och om jag känner mig själv rätt kan det bli en hel del film och ingen sömn alls. 

På återseende! 
Adjökens. 

Känslan

Det var inte ens jag som såg honom, det var mamma. "Är inte det där din pappa?" Det var det. Jag stod och suktade när mamma köpte påskris. Tänkte att om han var kvar när mamma kom ut kanske jag skulle hälsa. Eller be mamma göra det. Han gick precis innan mamma kom ut. Det kanske var ett tecken. Jag var kluven. Jag ville hälsa och jag ville verkligen inte hälsa. Det var nog bättre att inte hälsa. Det är så konstigt det där, hur jag både vill och inte vill ha honom i mitt liv. Mest vill jag inte. Han har krossat min självkänsla sedan första gången jag träffade honom. Den ständiga känslan att jag inte duger kommer nog därifrån. Säkerligen. Fast det är ändå min far. På något sätt. På det biologiska sättet. Men ingenting annat. Därför kan jag leva med det. Det hade varit svårare om jag någon gång hade haft honom i mitt liv. Om han någon gång hade gjort någonting bra, någonting fint. Nej. Han är en vidrig far. Min vidriga far.

Vips!

På två dagar är alla mina problem borta med vinden. Måste låna den filmen av mamma. Mental note. Ja. Herregud. Vad skulle jag göra utan mamma och Han Solo? Bo på gatan antagligen. Vet inte vad jag kan göra åt Soc situationen heller. Skit samma, det är inte roligt eller intressant. Vilket ju är ett måste i mina blogginlägg. Not! Men jag orkar inte. Så. Jag hade en fin dag med mamma idag. Träffade Asta och Anton också. Jag kan inte hjälpa att tänka på Brunnsvik varje gång jag träffar Asta. Vi hade så jävla roligt hela tiden. Det var verkligen den bästa tiden i mitt liv, so far. Om ingenting toppar det vette fan, haha. Och jag skriver som en 14-åring nu, mest för att jag är trött och egentligen inte vet varför jag skriver eller vad jag ska skriva. Men det är bra. Allt är bra. Det var en lögn, men allt kommer bli bra. Jag måste tro det, annars går jag sönder. Det blir bra. 

Adjökens!

Ja ä int bittär

Jag har inget socker - kan inte dricka gott te. Jag har snart inga cigaretter kvar. Kattmaten är slut förutom det jag fyllde på idag - dör inombords. Soc har inte hört av sig - inga pengar. Det finns inga jobb jag kan söka - inga pengar. Jag ska börja betala av CSN-skulden på torsdag senast, inga pengar - ångest delux. Jag har ingen mat - ont i magen.

Men jag är inte bitter. Eller jo, jag är bitter.
Det finns de som har det värre, men det skiter jag i. Jag tänker gå och lägga mig och böla nu och så kan jag tänka på de som har det värre och böla ännu mer.  

Adjö!

Ullared

Okej, Ullared. Nu pratar jag tv-programmet och inte varuhuset i sig.
Hur hittar de människorna de pratar med? Har de någon typ av radar? För de pratar ju alltid med de mest udda personer man kan tänka sig. Är det mest "udda" människor som åker dit? Eller är det bara de som ställer upp på att bli "intervjuade"? Det sorgliga tycker jag är att de uppenbarligen gör sig roliga på deras bekostnad. De verkar inte förstå att de blir drivna med heller vilket gör det ännu värre. Är det underhållning egentligen?
Det är samma sak med I En Annan Del av Köping. Svenska Lagom och Duktig sitter hemma i soffan och skrattar åt förståndshandikappade på TV. Den typen av program skapas ju endast för underhållningssyfte, det finns inget som helst utbildningssyfte med sådana program, så varför är det okej? Varför är det okej att skratta bakom ryggen på dem, men inte om man skulle se dem i verkligheten?
Fiktion är en annan sak. Är det manus, regi och skådespelare är det en helt annan sak vad som är okej att skratta åt.
Och nu tappade jag tråden. Jag borde inte skriva ett sådant här inlägg klockan fem på morgonen efter två timmars sömn.