Bodil bloggar

Fattar inte grejen med iPhone. Disza säger att jag är för gammal. Jag är sju, inte sjuttio! Få se då. Zarah gick upp elva, då hade jag halvsovit i tidningsstället i några timmar. Hon sade som vanligt god morgon, jag svarade inte. Hon frågade om jag ville ha mat och det ville jag. Herregud, jag svalt ju hela natten, fanns bara kvar på botten av skålen och jag vägrar äta det sista. Det får ynglingen göra. Jag åt tre bitar för att visa att jag uppskattade det. Sedan gick jag till den svarta fåtöljen som är så otroligt skön att klösa på. Tvättade mig lite på huvudet och frambenen och sedan lade jag mig ner. Zarah flög plötsligt upp ur soffan och ut i hallen och så var hon borta. Hon försvinner ibland på dagarna, vet inte vart hon tar vägen. Nåja, jag somnade en stund och vaknade sedan av steg på andra sidan väggen. Det visade sig vara Zarah som kom tillbaka. Hon sade hej och jag sade hej tillbaka, lite schysst kan man ju vara. Hon gick in i det läskigaste av rummen, där det låter som innan man blir fasthållen och dränkt. Jag tvättade svansen och höger bakben. Sedan kom ynglingen och började tjafsa. Hon ville absolut inte ge sig så jag jagade henne ut i köket. Där tog allt en plötslig vändning och jag blev jagad runt i hela lägenheten. Hon slutade sedan men jag var på min vakt ett tag, man vet aldrig med den där. Jag bajsade på golvet utanför det läskiga rummet. Det är skönt att sitta på tröskeln med baken i vädret, fläktar fint. Sedan öppnades dörren till det bästa av alla rummen. Där är det tyst och lugnt, man kan slappna av. Jag ligger just nu på tronen och bloggar. Zarah lät mig göra det för en gångs skull. Jag har tjatat så länge.
Nu är det dags att sova. Snart blir det så där härligt mörkt så att till och med Disza äntligen lugnar ner sig.
God natt
VH Bodil