Tittade igenom min gamla blogg nu. Jag skrattar, gråter, skrattar så att jag gråter och mår väldigt konstigt. För mycket känslor på samma gång. Jag hittade mailet från cgg som jag skrev av. Jag grät igen. Var med mamma till hennes grav och jag grät där också. Det känns så konstigt fortfarande. Är glad att Martin också ska till Brunnsvik nästa vecka så att jag inte behöver gå omkring och må dåligt i min ensamhet. Jag kan stänga det ute när jag har Martin där.
Jag mår också konstigt på grund av andra anledningar. Jag kan inte dela med mig av dem, det är för konstigt. Ska jag tillåta mig själv det här? Borde jag tro på det, är det ett skämt? Jag vet inte, jag vet ingenting nu. Jag mår bra, tror jag. Eller? Vi får se.
"Tack Zarah för ditt fina brev. Det är starkt att i ord våga (och kunna) uttrycka sina känslor. Jag blev som du vet berörd av din diktanalys och jag blir också berörd av ditt meddelande här på facebook. Fint att kunna kommunicera så här, eller hur? Fortsätt skriv, fortsätt, fortsätt! BOB-vänliga hälsningar cgg :-)"
Om mig, mina katter, mina filmer, mina vänner, mina fiender, mina cigaretter och mitt te.
Var är hennes grav egentligen? Är det ute vid lyviken? (stavning?)
SvaraRaderaJag hittar inte på henne. :(
Känner igen dina känslor. Att allt kommer på en gång. Finns för dig, om du vill prata, de vet du! ♥♥
Den är på Lyviken, ja. Kan försöka förklara om du vill. Göra en liten karta i paint eller nåt ;)
SvaraRaderaJag vet det. Tack. Kram
Ja, gärna! Har så länge velat gå dit.
SvaraRaderaGör en karta du. Men stressa inte. Gör det när du har tid, ork och lust. :)
Annars kan du ju ringa å försöka förklara i telefon. ^^
♥♥