Strawberry Fields Forever

Ska snart gå till jobbet. Kommer bli lite sen men det spelar ju ingen roll när ingen är där. Det är ganska skönt när Hans inte är hemma, han blir sur om man kommer fem minuter sent. Inte så att man kan stanna fem minuter längre då, nej. Men idag är det min dag, jag kan gå dit i natt om jag känner för det. Men det gör jag inte. Känner för att gå dit nu och komma hem i tid. Eller känner för och känner för, det gör jag ju självklart inte för idag måste jag bära två galet tunga lådor och kanske bryta ryggen. Vi får se.

Och åh, Joel somnade i mitt öra igår. Vanligtvis tycker jag inte om sådant men igår gav jag honom tillåtelse. Han är min bitch. Han också. Har många i mitt våld. Tyckte att det var ganska mysigt faktiskt. Jag skrev och han somnade. Inte för att jag var tråkig eller så, det var bestämt. Eller bestämt och bestä... sluta. Ingen bryr sig utom jag.

Så. Ska nog äta lite ändå och sedan gå till jobbet. Får bli senare hem helt enkelt, ingen lider av det. Min kropp kanske men den lider redan av så mycket så en grej till spelar väl mindre roll.

På återseende