Floodwater

Tänkte blogga nu innan jag går och lägger mig för jag vill lyssna på Nitzer Ebb och jag har inte det i telefonen för att den inte kommer överens med datorn och det slog mig att jag inte har någonting att blogga om. Jag skriver bara en väldigt lång mening och sedan finns det ingenting mer att säga. Jag gör ju ingenting om dagarna, mer än att spela Sims, och hur intressant är det att läsa om? Säkert väldigt intressant för många, men inte för någon som läser min blogg. Jag funderar om jag kanske ska lägga ned hela bloggrejen med tanke på att det aldrig händer någonting. Gör jag någonting om dagarna blir det tråkigt att läsa om, för det är ingenting intressant. Gör jag ingenting om dagarna är det samma sak. Å andra sidan skriver jag väl inte för att vara intressant, jag skriver för att det är det jag gör helt enkelt. Whatevs liksom.

Så, vad har hänt? Få se, jag har köpt The Sims 3 Showtime, gjort en sim jag blev kär i, spelat i timmar, glömt betala tv-räkningen så jag har inga kanaler, vänt på dygnet (åt fel håll så klart), sett Melodifestivalfinalen och tyckte rätt låt vann, druckit kopiösa mängder te, drömt konstiga drömmar och ätit ett Pringlesrör (innehållet, inte själva röret). Med andra ord har det inte hänt någonting utöver det vanliga.

Jag måste bli hel igen.

En tisdag

Har äntligen köpt Bingo Rimérs bok En flickfotografs bekännelser. Jag har kikat på den länge och varit sugen, men det har aldrig blivit av. Nu hittade jag den på pocket till överkommligt pris så jag slog till. Jag blir så fascinerad av sådana människor. Man kanske borde läsa Moby Dick istället, men jag tycker nog att nakna kvinnor och champagne är mer intressant än en vit val. Tyvärr.
Det blev en fin dag med mamma idag. Vi fikade och tog en liten runda på stan och sedan handlade vi på Willys. Perfekt med ansträngning tycker jag. Sedan jag kom hem har jag rökt fyra cigaretter. Jag kom alltså hem för en timme sedan, tragiskt. Har läst lite i boken samtidigt som jag kopierade alla Beatlesalbum till mamma så hon kan lyssna i bilen. Ett barn sjunger utanför mitt fönster och jag är bitter. Känner mig som en sur gammal tant som skriker åt alla att vara tysta. Fast jag skriker inte, jag säger det tyst för mig själv.

Lite glad är jag för Desperate Housewives börjar ikväll.

På återseende.

There is no if...

Remember the first time I told you I love you
It was raining hard and you never heard
You sneezed, and I had to say it over
"I said I love you" I said... you didn't say a word
Just held your hands to my shining eyes
And I watched as the rain ran through your fingers
Held your hands to my shining eyes and smiled as you kissed me...

"If you die" you said "so do I" you said...
And it starts the day you make the sign
"Tell me I'm forever yours and you're forever mine
Forever mine... "

"If you die" you said "so do I" you said...
And it starts the day you cross that line
"Swear I will always be yours and you'll always be mine
You'll always be mine
Always be mine... "

Remember the last time I told you I love you
It was warm and safe in our perfect world
You yawned and I had to say it over
"I said I love you" I said... you didn't say a word
Just held your hands to your shining eyes
And I watched as the tears ran through your fingers
Held your hands to your shining eyes and cried...

"If you die" you said "so do I" you said...
But it ends the day you see how it is
There is no always forever... just this...
Just this...

"If you die" you said "so do I" you said
But it ends the day you understand

There is no if... just and
There is no if... just and
There is no if...

The Cure

Förlåt, men jag är faktiskt lite kär

Trent är den enda mannen i mitt liv. Behöver ingen annan. Han ger mig kärlek och jag ger honom kärlek. Det är den enda ömsesidiga kärlek jag har upplevt och säkert den enda jag kommer att få uppleva och jag har insett det och jag nöjer mig med det. Vem skulle kunna slå Trent liksom? Ingen, that's who! Han är ett magiskt geni och jag älskar honom av hela mitt hjärta och av hela min själ.

Klart slut och ingen jävla kram för jag är inte på humör.
God natt typ.

Dagens affirmation

Hon, Zarah, kan inte kan inte kan inte
Hon, Zarah, kan inte kan inte kan inte
Hon, Zarah, kan inte kan inte kan inte

Du, Zarah, kan inte kan inte kan inte
Du, Zarah, kan inte kan inte kan inte
Du, Zarah, kan inte kan inte kan inte

Jag, Zarah, kan inte kan inte kan inte
Jag, Zarah, kan inte kan inte kan inte
Jag, Zarah, kan inte kan inte kan inte

Tag det rätta, tag Cloetta

Ingen bra dag idag. Försov mig, segt på jobbet, konstig känsla i magen hela dagen och trött som fan. Det var fint att träffa mormor och Eva och att se mormor så pigg som hon var idag.
Jag är dessutom lite nervös för den kommande veckan. Eller de kommande tre dagarna i alla fall. Jag har ju träffat alla i gruppen tidigare, men ändå känns det jobbigt för jag känner dem inte. Jag känner mig inte hemma som jag gjorde tidigare på Brunnsvik, jag känner mig som en främling även fast det var mitt andra hem i tre år. Jag tror att det är Cgg's frånvaro som gör att det känns så konstigt och att vi hade en sådan fin kontakt i våran klass. Nu finns det ingen jag kan prata med där. Ingen elev och ingen lärare. Som tur är lyckades jag övertala Martin att följa med onsdag och torsdag i alla fall och det känns så otroligt bra. Det kändes verkligen som en sten som lyftes från mitt bröst. Så Martin, om du ändrar dig nu så får du med mig att göra. Då får du inte komma hit på söndag och du blir du ledsen och det vill du inte.

Nu ska jag se Får vi följa med? och sedan lägga mig så att jag kanske får sova några timmar i alla fall. Måste verkligen äta frukost imorgon så jag måste gå upp 6.30 och det känns inte så lockande. Men sådant är livet har jag hört.

Kram!

Rammtothestein

Nu kör vi! Rock on! Eller nåt...

Väntar bara på de andra coolingarna

Snigel och råtthål

Jag skrev i en timme, sedan tog det stopp. Mitt huvud är blankt. Jag får fortsätta senare ikväll eller imorgon. Det går ju liksom inte att skriva när man inte har någonting annat än "bzzzziiiiiiååååådidididi" (som när man kopplade upp dig på Internet förr i tiden) i huvudet. Så, skit samma, jag är lite sur nu. På mitt huvud alltså.

Jobbade tre timmar idag tillsammans med Josefin. Det är ganska mysigt att inte vara ensam där nere. Hon städare och hittade en snigel och hål i väggen där råttorna kommer från och jag siktade prover. Städa är inte min grej. Mötte Asta och Anton på vägen hem. Visste att det fanns någon anledning till att jag inte gick den vanliga vägen hem. De flyttar för fullt och renoverar mitt rum i deras lägenhet. Nej, jag får inte ett rum i deras lägenhet, även fast jag borde.
Så, efter en ganska produktiv dag tycker jag att jag förtjänar att spela lite Sims. Eller Zelda. Eller Sims. Eller Zelda. Eller både och.

Kram!

"Du får ligga i min säng med Alis" säger Lowa. Jag svarar att jag inte har råd att köpa en ny säng när jag haft sönder hennes. Men golvet blir fint. Alis ska jag gosa med dock. Observera att det är Lowas leksakshund och hon har bestämt att det stavas Alis och inte Alice. Övernattning i Fagersta imorgon till söndag alltså. Det var länge sedan, säkert tusen år sedan som Lowa sade.
Jobbat ganska bra den här veckan och mått väldigt konstigt. Upp och ner hela tiden. Ena stunden är jag hur glad som helst och nästa hatar jag allt och alla. Vet inte vad det är för fel. Kanske inte ens är någonting som är fel, jag kanske bara är så helt enkelt. Whatevs. Fortsätta titta på Notting Hill nu och så får vi se vad resten av kvällen har att erbjuda. Ingenting antagligen, men man kan ju alltid hoppas.

Kram!

Done

Done and done. Over and out. Det är över nu. Jag är så jävla klar så det finns inte.

Jag har ätit en hel ask Toffifee i ren frustration. En stor ask dessutom. Med 24 Toffifee's. Mår illa. Jag ska inte tänka mer på det här. Jag ska gå vidare med mitt liv som jag så fint har byggt upp. Ingenting ska dra ner mig, jag är för bra för det. Jag är bäst. I världen. Efter Bob Hansson.

Tabu

Jag drömde att jag högg av mig båda armarna med världens vassaste kökskniv. Inte som i 127 timmar för att överleva utan för att någon i min närhet hade skurit sig och ärren var värre än mina och jag ville vara värst. Jag högg av dem vid axlarna, gick fram till personen i fråga och sade "vad fan ska du göra nu då? Slå det om du kan! Hah!". Det gjorde ont som fan men jag mådde så jävla bra. Drömmen kom tillbaka när jag kom på mig själv med att stirra på min vänsterarm när jag väntade på siktarna och faktiskt tänka tanken "borde jag?". Förstod inte själv vad jag menade med det men sedan kom jag på vad jag hade drömt. Galet. Alla tänker sjuka tankar, hela tiden, det är bara det att ingen pratar om det. Jag och Martin har pratat om det, att man tänker saker som man aldrig skulle göra egentligen. T.ex. vad skulle hända om man kastade ner ett barn från ett fönster? Självklart skulle man aldrig göra det, men det kan dyka upp i tankarna. Tur att man har den där spärren som hindrar en från att göra sådana saker. Skulle jag gjort allt jag tänkt skulle jag vara död alternativt sitta inne på livstid. Så. Var tvungen att skriva av mig.

P.S: jag är inte en hemsk människa D.S

Bodil bloggar

Fattar inte grejen med iPhone. Disza säger att jag är för gammal. Jag är sju, inte sjuttio! Få se då. Zarah gick upp elva, då hade jag halvsovit i tidningsstället i några timmar. Hon sade som vanligt god morgon, jag svarade inte. Hon frågade om jag ville ha mat och det ville jag. Herregud, jag svalt ju hela natten, fanns bara kvar på botten av skålen och jag vägrar äta det sista. Det får ynglingen göra. Jag åt tre bitar för att visa att jag uppskattade det. Sedan gick jag till den svarta fåtöljen som är så otroligt skön att klösa på. Tvättade mig lite på huvudet och frambenen och sedan lade jag mig ner. Zarah flög plötsligt upp ur soffan och ut i hallen och så var hon borta. Hon försvinner ibland på dagarna, vet inte vart hon tar vägen. Nåja, jag somnade en stund och vaknade sedan av steg på andra sidan väggen. Det visade sig vara Zarah som kom tillbaka. Hon sade hej och jag sade hej tillbaka, lite schysst kan man ju vara. Hon gick in i det läskigaste av rummen, där det låter som innan man blir fasthållen och dränkt. Jag tvättade svansen och höger bakben. Sedan kom ynglingen och började tjafsa. Hon ville absolut inte ge sig så jag jagade henne ut i köket. Där tog allt en plötslig vändning och jag blev jagad runt i hela lägenheten. Hon slutade sedan men jag var på min vakt ett tag, man vet aldrig med den där. Jag bajsade på golvet utanför det läskiga rummet. Det är skönt att sitta på tröskeln med baken i vädret, fläktar fint. Sedan öppnades dörren till det bästa av alla rummen. Där är det tyst och lugnt, man kan slappna av. Jag ligger just nu på tronen och bloggar. Zarah lät mig göra det för en gångs skull. Jag har tjatat så länge.
Nu är det dags att sova. Snart blir det så där härligt mörkt så att till och med Disza äntligen lugnar ner sig.
God natt
VH Bodil

Dubbelnougat (dubbelmord?)

Bloggar från toaletten på jobbet. Gömmer mig här om HanSolo skulle komma ner igen. Passar på att urinera när jag ändå är här. Kom till jobbet 14 och mådde pyton, som en orm alltså, och kom på att det kanske kunde bero på att jag inte hade ätit någonting på 26 timmar. Gick till Hemköp och köpte en sallad, energidryck och massa choklad. Eller massa, en liten Marabou och en dubbelnougat (som telefonen ville ändra till dubbelmord) och turkisk peppar och det är ju faktiskt inte choklad. Det blir bara fyra timmar idag, vill inte vara kvar här till 20. Jag får svepa en till energidryck helt enkelt och sedan vara Blixten McZarah.

Kram!

Det var en low point igår. Herregud vad jag tyckte synd om mig själv. I fortsättningen ska jag inte dela med mig av sådant.

Är i alla fall på jobbet nu, varit här sedan 14 och jag är så fruktansvärt pepp att jag skrämmer mig själv. Andra rökpausen sedan jag kom hit och allt går sjukt smidigt. Om en halvtimme ska jag trycka i mig två smörgåsar och svepa en energidryck och då kommer det säkerligen gå ännu bättre. Siktar på att göra två lådor, vi får se hur mycket jag orkar.

Tror man på astronomi kan man ju lätt säga att jag verkligen är en Tvilling. Mina humörsvängningar är inte att leka med. Från botten till nära toppen på mindre än ett dygn. Lovely!

Kram!

Åh denna självömkan

Det kanske beror på vintern, det kanske beror på att jag inte gör någonting om dagarna, det kanske helt enkelt beror på att jag är ensam. Min själ blöder. Inte för att vara dramatisk, kanske lite, men det är verkligen så det känns. Alla dessa små sår har gått upp, alla på en gång. Ingenting större utan bara dessa små irriterande sår. Jag tänker verkligen för mycket, som det alltid varit, och det börjar gå mig på nerverna. Inte ens mina glada tankar gör mig glad. De tankarna får mig bara att inse hur jävligt det är. På senaste tiden har jag sett kärlek överallt och det känns som att alla är lyckliga med partners och jag sitter här och ruttnar i min soffa som alltid. Jag är alltid den som är ensam och olycklig, den som aldrig har någon att bara sitta med på en fredagkväll. Ingen att bråka med, ingen att kramas med, ingen att prata med. Jag är ensam och det är fredagar som får mig att verkligen inse det och verkligen känna det. Det läskiga är att jag inte tror att det kommer förändras heller. Jag kommer sitta här om två år, fem år, tio år och titta på film, dricka te och ibland föra några konversationer med mina katter samtidigt som mina vänner skaffar män, barn, hus och ett sådant liv som jag vill ha. Det är lätt att sitta här och tycka synd om sig själv en kväll som den här, det är lättare att göra det än att till exempel gå ut på krogen och få sig ett ligg. För det är väl så man ska göra för att få kärlek? Ligga med vem som än ställer upp och fortsätta så tills man hittar någon som kanske ligger kvar i sängen dagen efter. Det är bara det att jag inte vill ha någon slumpmässigt utvald snubbe att ligga med och hoppas på det bästa. Jag vill ha det som i filmerna och böckerna, jag vill ha kärlek. Äkta vacker jävla kärlek, någon som tycker om mig för mig, någon som vill vara nära mig hela tiden, någon som ringer och skickar sms varannan timme bara för att. Jag vill inte vara den här människan som sitter och beklagar sig över sin ensamhet på en blogg, men jag antar att det är här jag har hamnat och jag är ganska säker på att det är här jag kommer vara resten av mtt liv. Det är okej. Jag får intala mig själv att det är okej och att det är vad jag vill så kanske jag någon gång kommer vara okej med det.

Nej, jag är inte så glad. Nej, jag mår inte så bra. Nej, jag vill inte prata om det, inte nu och inte senare.
Imorgon ska jag gömma mig i labbet och inte prata med någon mer än mamma på hela dagen, kvällen och natten. Kanske lite längre än bara imorgon, jag vet inte. Det känns som att det behövs en sådan period nu. Försvinna en stund. Kanske, vi får se.

God natt.

Från en telefon till en annan

Bloggar från telefonen för första gången. Vet inte riktigt vad jag tycker om det. Ligger i sängen och kan inte sova, som vanligt. Börjar bli en vana. En dålig sådan som allt annat i mitt liv.

Jag vill åka utomlands. Inte till någon vit sandstrand och turkost vatten, inga partyställen och inga Bamseklubbar. Jag vill åka till Frankrike och Italien, kanske Spanien och Schweiz. Jag vill se Europa. Jag ska någon gång tågluffa, lätt. Måste göra det inom de närmsta tre åren i alla fall för sedan blir det alldeles för dyrt. Jag tror jag får göra det ensam, men det kanske är värt det.

Etiketterna har i alla fall kommit så det blir jobb i helgen. Ska bli skönt. Tror jag ska jobba riktigt mycket så jag har någonting att göra om dagarna.

Gör ett nytt försök att sova nu.
På återseende.
P.S: jag är inte glad D.S

Åh The Notebook. Tänk om man fick uppleva sådan kärlek någon gång. De träffades när hon var 17 så det är redan ganska kört, men jag kan ta det nu istället och dö lite senare. Tänk att få dö bredvid sitt livs kärlek. Det är så vackert.
Tittade på Submarine också, den var väl kanske inte lika bra som jag hade tänkt mig, men klart sevärd i alla fall.
Igår tittade jag på Jag Saknar Dig och grät och Bridesmaids och skrattade. Det var en kluven dag helt och hållet. Visste inte vilket humör jag var på själv.
Och jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om.

Kram!

Dagarna flyter iväg. Jag lever i Sims, sover, röker och dricker te. Jag vill jobba och plugga. Måste komma på ett ämne som är bra och stort nog att skriva tre texter om. Innan den 25:e. Får konsultera med Martin imorgon, han är alltid full av bra idéer.
Disza snarkar och det vill jag också göra. Det här är ändå en relativt bra tid för mig. Igår somnade jag nog runt 6-tiden. Så. Fan, det går inte bra nu alltså.

På återseende.




Jag skulle nog säga att jag tycker om dig lika mycket som jag tycker om lakritsglass. Och det min vän, det är mycket.

Har inte skrivit på länge. Kanske för att jag inte har någonting att skriva om. Ingenting händer, inget jobb, ingen skola, inga pengar, ingenting. Och med allt det kommer ingen livslust. Okej, så illa är det inte, men jag är uttråkad mest hela tiden. Spelar Zelda i och för sig och jag är faktiskt ganska så bra. Om jag får säga det själv och det får jag ju.
Just nu är jag lite sur också för att jag missar Golden Globes. Allt var väldigt konstigt, konstig information, stod olika tider överallt, förstod ingenting. Sedan såg jag på Twitter att det hade börjat och då gick det ändå inte att se det någonstans. Det gick ju jättebra förra året. Eller nej... förra året visades det på Kanal 9. I år på Tv11 såg jag. Alla har faktiskt inte Tv11, som jag t.ex. Tur att Oscarsgalan visas på Kanal 5 i alla fall, annars hade jag flippat totalt. Bara att räkna ner till den 26:e då!

When I get high I get high on speed

Nu är klockan snart fyra och Joel diskar och springer runt med trasor och grejer. Bandit i radion och jag sitter bara här och gör ingenting. Ibland är livet fint alltså. Imorgon blir jag ensam med katterna igen. Det känns så där om jag ska vara ärlig. Är inte direkt glad åt morgondagen. Helst vill jag vara vaken hela morgonen och tills Joel åker, men det kommer jag inte orka. Inte han heller för den delen. Men jag är glad att han stannade längre än planerat. Ganska mycket längre, han skulle åkt i fredags eller lördags. Vad ska man göra, vem förstår honom inte? Klart man vill stanna hos mig längre än tänkt, jag är ju så jävla bra. Eller? Kanske inte. Det har i vilket fall som helst varit väldigt trevligt och roligt och allt sådant. Det borde finnas fler Joelar i världen, då skulle det vara fint.

Så, nästan två veckor av chill och mys och kul går mot sitt slut och jag är fan lite bitter.

Men kram ändå!