Marilyn Mansons regler om homosexualitet

(gäller endast män)

Du vet att du är bög om...
1 ... du får någon annans sperma på dig.
2 ... du någonsin ägt en platta med The Smiths.
3 ... du får stånd när du suger av en kille. Om inte så är du straight, såvida du inte får hans sperma på dig.
4 ... du har Michael Stipes i samma rum när du ligger med en tjej. Då är du bisexuell.
5 ... du är på ett bögställe är du nödvändigtvis inte bög. Men om du är på en vanlig bar och snackar med en kille längre än du snackar med en tjej, då är du bög.
6 ... du stampar takten till en låt av The Smiths.
7 ... du diskuterar konst i över 45 minuter.
8 ... du någonsin burit en basker.
9 ... du kysser en kille och du får stånd. Om bara han får stånd är du inte bög.
10 ... du haft sex till musiken av The Smiths.
11 ... ditt enda syfte med att ha sex är för att tjejen ska bli gravid så att hon kan föda fram fler lesbiska tjejer.
12 ... du runkar och får sperma på dig själv.
13 ... du får stånd när du tittar på Gilligan's Island.
14 ... du inte får stånd när du tittar på Bewitched.
15 ... de spelar en Smithslåt på en bar och du befinner dig på toaletten med kuken i handen.
16 ... du heter Rickard med kallas för Dick.
17 ... du har en vän som kallas för Dick.
18 ... du är trogen din fru. Då använder du henne bara som rekvisita för att folk inte ska tro att du är bög.
19 ... du är vän med en fotomodell.
20 ... du ligger med en tjej som gillar The Smiths.
21 ... du är vegetarian för att du lyssnat på, och blivit påverkad av Smiths album Meat Is Murder.
22 ... du sysslar med vad som helst som kan kallas spirituellt.
23 ... du knullar en gravid tjej som ska få en son. Kommer din sperma på livmodern kommer babyn också att bli bög.
24 ... du någonsin blivit klippt med en The Smiths eller Morrissey-platta på i bakgrunden.
25 ... du någonsin ägt eller funderat på att skaffa kristaller - i synnerhet om det skulle vara crystal meth.
27 ... du någonsin placerat plåster på dina bröstvårtor och tyckt att du var trendig.
28 ... du tillbringat mer än en vecka i sträck på South Beach.
29 ... du inte tänker på bröst just nu.
30 ... du fortfarande gillade Judas Priest efter att du fått reda på att sångare Rob Halford är bög.
31 ... du får stånd när skiter.
32 ... du vet hur sperma smakar (särskilt din egen).
33 ... du tungkysser en tjej som just svalt din sperma.
34 ... du får stånd av att läsa det här.
35 ... du känner till namnet på en medlem i The Smiths förutom Morrissey och Johnny Marr.
36 ... du är en manlig modell.
37 ... du får en klump i halsen när du lyssnar på "Boys Don't Cry" av The Cure.
38 ... du är kläddesigner.
39 ... ditt för-, mellan- eller enda namn är Morrissey.

Mina kissekatter älskar mig

10 Signs Your Kitty Actually Loves You

Ever wondered if your kitty really loves you? From finicky to feisty, our feline friends aren’t always the easiest to read. Unlike dogs who make their affection for us loud and clear, cats have far less obvious ways of communicating how they feel. If you want to discover just how much your cat cares about you, then check out these 10 signs of true love.

1. Head butting. If a person were to do it to you, then you’d have a pretty good idea of what they were trying to tell you, but with a cat it’s a whole different story. To be on the receiving end of what is actually known in the cat world as ‘head bunting‘ is a very special privilege indeed. During this exchange your cat deposits facial pheromones that represent their feelings of trust and safety they have with you.

2. Powerful purrs. Cats purr for all sorts of reasons, but there is one unique full bodied rumble that your kitty saves exclusively for their true love. Purring also lowers your kitty’s heart rate and helps them to relax and exhibit feelings of contentment.

3. Love bites. If your cat is a chronic nibbler, then chances are they’ve got a thing for you. It’s pretty easy to tell the difference between a love bite and a regular cat bite, one hurts and the other tickles! Nibbling isn’t a common sign of love, but when a cat employs it, they’re trying to say “you’re awesome.”

4. Tail twitching. You can tell a lot by looking at a cat’s tail. Just as their tails puff out when they get scared or agitated, their tail will twitch at the very tip when they are feeling bliss. If you notice this action when your cat approaches you, then you can be sure that they think you rock their world.

5. Tummy up. When your cat throws itself on the floor and starts rolling around, they are trying to get your attention. Cats only show their tummies voluntarily to those they can trust. Feeling safe means a lot to a cat, so when they sprawl out in front of you, this is a sign that they feel loved and protected.

6. Licking your hair or ears. It’s not often that humans are deemed worthy of these very special grooming sessions, but if your cat has chosen to bestow you with hair or ear licking, rest assured you have been welcomed into the inner circle. Grooming is one of the most obvious signs of the friendship and trust you have with your furry companion.

7. Kneading. Kittens knead against their mothers to stimulate milk production, which is why experts believe that kneading behaviour in cats is nostalgic of kittenhood and acts as a way of reliving the happy moments they experienced as little ones. So next time your kitty starts moving its paws up and down on you, remember that they are not just trying to soften you up before taking a nap, but that they’re expressing their adoration for you.

8. Slow blinking. It is said that cats kiss with their eyes, so don’t expect to share this sign of affection with any old cat. Cats save eye contact for people they know and trust. If that eye contact is coupled with slow blinking then you’ve just received a kitty kiss. Return the love by mimicking the behavior.

9. Nap time. Kitties crave warm safe places to sleep, so if your fluffy feline decides to snuggle down beside you or better yet, on your lap, then you should feel especially honored. Cats are most vulnerable when they are sleeping, and there is no greater compliment than when they choose you as their snooze spot.

10. Gifting. There is no denying that a small dead something is not at the top of our wishlist, but a kitty that presents you with this bounty deserves to be praised. Despite our domestication, cats still have the inner hunter and sharing their prizes with you is a sign of true friendship.
If you’ve been fortunate enough to share your life with a cat, then you’ll understand that they are consciously connecting with us. Whether it’s via grooming, purring or snuggling up, cats are loving and affectionate individuals that form very special bonds with their favorite people.

Produktivitet? Nä.

Har haft en så oproduktiv dag idag. Låg i sängen flera timmar efter jag hade vaknat, förflyttade mig några meter till balkongen istället och satt där i lite mer än en timme, tog en dusch, satte mig på balkongen igen och målade naglarna, gick in till soffan och där är jag kvar än. Lyssnar på musik, körde all Beatles på blanda och det är depplåt på depplåt på depplåt. Det är som Media Player vill att jag ska deppa. Så jag gör det. Och så kom Strawberry Fields Forever. Jag menar... kom igen. Jag älskar låten, men sedan jag sade att jag skulle ha den på min begravning är det liksom inte samma sak längre. Jag blir ledsen. Får ont i magen. Den har en helt annan mening nu. Vart var jag? Ingenstans. Som om jag någonsin är sammanhängande. Jag känner mig ensam.

Over and out.

Vänner...

En gång i tiden hade jag bra med vänner. Jag hade flera personer i min närhet som jag tyckte om att umgås med och som, tror jag, tyckte om att umgås med mig. Vissa av dem försvann med tiden, rann ut i sanden, vilket jag förstår. Man utvecklas så pass mycket i tonåren, man växer ifrån varandra, det är ingenting konstigt med det. Vissa slutade med bråk. På grund av för lång tids ignorerande av känslor bubblade allt upp och blev en stor explosion av någonting som egentligen inte var någonting. Så som det blir. Droppen som får bägaren att rinna över. Andra slutar... bara slutar. På grund av... ja, vadå? På grund av att jag är jag kanske? Jag har inte skrivit om det här tidigare för det har gjort så ont. Utåt har det kanske verkat som att jag inte riktigt brytt mig, att det inte spelat någon roll, att jag varit arg mer än ledsen. Jag har varit arg. Otroligt arg. Jag har också varit oändligt ledsen. Att förlora så många år av vänskap gör ont. Särskilt när man får höra sådana saker som jag fick höra. Eller läsa snarare. Ett meddelande som tog luften ur mig, som gav mig en ångestattack, som fick mig att hyperventilera och helt ifrågasätta mig själv som människa. Jag svarade inte ens. Jag skrev ner allt jag ville säga, men skickade det aldrig. Jag kunde inte. Jag ville inte såra min bästa vän på det sättet. Hon sårade mig mer än någon någonsin har sårat mig. Ja, till och med mer än A. Faktiskt. Det som känns jobbigast, mest sorgligt, är att jag vet att vi aldrig kommer ha samma relation som tidigare, om vi skulle börja umgås igen. Att vi kommer missa så mycket. Vi kommer inte vara där för varandra i framtiden som vi trodde. Eller var det bara jag som trodde det? Jag vet inte, jag vet ingenting längre. Om jag fick henne att må så dåligt utan att hon berättade det för mig, vad mer var falskt? Var ingenting äkta? Jag försöker, och har alltid försökt, att vara en bra vän. Att finnas där och lyssna och stötta och skratta och gråta. Gör jag inte det? Finns jag inte där? Är det bara i mitt huvud? Jag menar, om jag nu trodde, helhjärtat, att jag var en bra vän men ändå fick henne att må dåligt, var det inte på riktigt? Är allt jag gör egentligen bara i mitt huvud? Jag förstår inte. Jag har analyserat sönder det där meddelandet, läst det hundratals gånger, försökt förstå vad hon menar, men jag ser det inte. Jag kan inte förstå vad det var jag gjorde för fel. Har jag ens gjort fel? Mindfuckar hon mig? Är det det här hon vill ska hända? Vill hon att jag ska tänka på det här så mycket att jag till slut inte kan tänka på någonting annat? Hon avslutade ju faktiskt med "dö inte nu". Vad menades med det? Vad fan menades med det? Det var samma sak där, en liten sak efter det där meddelandet som gjorde mig så arg. Fast egentligen handlade det inte om det. Alls. Egentligen var mitt hjärta krossat och min självbild förstörd. På grund av en enda liten människa. Det gör så jävla ont att tänka att jag har gjort livet jobbigare för någon. Men det måste väl vara så jag är. Jag är en dålig vän, alla försvinner, snart sitter jag här med bara mina katter och minns alla vänner jag haft men inte har och aldrig kommer få igen. Jag är dålig. Det här är mitt fel och det är endast på grund av mig själv, den jag är, min person, som det är så här. Är jag så vidrig? Jag är väl så vidrig. Det finns inte ord för hur mycket jag hatar mig själv, igen, på grund av det här. Jag hade börjat bli okej med mig själv. Nu är jag en dålig vän och människa. Igen. Tack. 

Pang

Jag vet inte om det beror på för lite sömn, för känslosam musik eller om det helt enkelt fortfarande är sorg. När jag gick igenom lite gamla bilder hittade jag den här i ett album. Jag hade inte sett den innan och klickade igenom alla bilderna i albumet och pang, så var den där. Mormor, som ett slag i ansiktet. I magen. I hjärtat. Tårarna kom på en sekund och jag lät mig själv gråta en stund. Jag försöker ständigt hålla tillbaka, men lyckas sällan. Särskilt svårt är det när jag inte har sovit ordentligt. Kan det påverka? Det borde det kunna, det påverkar allt annat. Jag kan inte understryka nog exakt hur mycket jag saknar den här människan. Åh mormor. 

Paus

Jag tänker, igen, ta en liten paus från le internets. Jag orkar inte vara social och med allt som händer, som jag inte pratar om, behövs det. För min egen del. Om någon desperat behöver få tag i mig, tvivlar starkt på det, men om, så har jag en mobiltelefon. Med ett nummer. Som de som kanske skulle vilja ha tag i mig förhoppningsvis har. Om inte, tough luck!
Film och sömn står på schemat och om jag känner mig själv rätt kan det bli en hel del film och ingen sömn alls. 

På återseende! 
Adjökens. 

Känslan

Det var inte ens jag som såg honom, det var mamma. "Är inte det där din pappa?" Det var det. Jag stod och suktade när mamma köpte påskris. Tänkte att om han var kvar när mamma kom ut kanske jag skulle hälsa. Eller be mamma göra det. Han gick precis innan mamma kom ut. Det kanske var ett tecken. Jag var kluven. Jag ville hälsa och jag ville verkligen inte hälsa. Det var nog bättre att inte hälsa. Det är så konstigt det där, hur jag både vill och inte vill ha honom i mitt liv. Mest vill jag inte. Han har krossat min självkänsla sedan första gången jag träffade honom. Den ständiga känslan att jag inte duger kommer nog därifrån. Säkerligen. Fast det är ändå min far. På något sätt. På det biologiska sättet. Men ingenting annat. Därför kan jag leva med det. Det hade varit svårare om jag någon gång hade haft honom i mitt liv. Om han någon gång hade gjort någonting bra, någonting fint. Nej. Han är en vidrig far. Min vidriga far.

Vips!

På två dagar är alla mina problem borta med vinden. Måste låna den filmen av mamma. Mental note. Ja. Herregud. Vad skulle jag göra utan mamma och Han Solo? Bo på gatan antagligen. Vet inte vad jag kan göra åt Soc situationen heller. Skit samma, det är inte roligt eller intressant. Vilket ju är ett måste i mina blogginlägg. Not! Men jag orkar inte. Så. Jag hade en fin dag med mamma idag. Träffade Asta och Anton också. Jag kan inte hjälpa att tänka på Brunnsvik varje gång jag träffar Asta. Vi hade så jävla roligt hela tiden. Det var verkligen den bästa tiden i mitt liv, so far. Om ingenting toppar det vette fan, haha. Och jag skriver som en 14-åring nu, mest för att jag är trött och egentligen inte vet varför jag skriver eller vad jag ska skriva. Men det är bra. Allt är bra. Det var en lögn, men allt kommer bli bra. Jag måste tro det, annars går jag sönder. Det blir bra. 

Adjökens!

Ja ä int bittär

Jag har inget socker - kan inte dricka gott te. Jag har snart inga cigaretter kvar. Kattmaten är slut förutom det jag fyllde på idag - dör inombords. Soc har inte hört av sig - inga pengar. Det finns inga jobb jag kan söka - inga pengar. Jag ska börja betala av CSN-skulden på torsdag senast, inga pengar - ångest delux. Jag har ingen mat - ont i magen.

Men jag är inte bitter. Eller jo, jag är bitter.
Det finns de som har det värre, men det skiter jag i. Jag tänker gå och lägga mig och böla nu och så kan jag tänka på de som har det värre och böla ännu mer.  

Adjö!

Ullared

Okej, Ullared. Nu pratar jag tv-programmet och inte varuhuset i sig.
Hur hittar de människorna de pratar med? Har de någon typ av radar? För de pratar ju alltid med de mest udda personer man kan tänka sig. Är det mest "udda" människor som åker dit? Eller är det bara de som ställer upp på att bli "intervjuade"? Det sorgliga tycker jag är att de uppenbarligen gör sig roliga på deras bekostnad. De verkar inte förstå att de blir drivna med heller vilket gör det ännu värre. Är det underhållning egentligen?
Det är samma sak med I En Annan Del av Köping. Svenska Lagom och Duktig sitter hemma i soffan och skrattar åt förståndshandikappade på TV. Den typen av program skapas ju endast för underhållningssyfte, det finns inget som helst utbildningssyfte med sådana program, så varför är det okej? Varför är det okej att skratta bakom ryggen på dem, men inte om man skulle se dem i verkligheten?
Fiktion är en annan sak. Är det manus, regi och skådespelare är det en helt annan sak vad som är okej att skratta åt.
Och nu tappade jag tråden. Jag borde inte skriva ett sådant här inlägg klockan fem på morgonen efter två timmars sömn.

Hoppsan

Jag ska skaffa mig en karl. Jag ska ta med mig min karl på alla släktträffar och hångla som fan, ta på honom hela tiden och särskilt vid helt fel tillfällen som vid någons dödsbädd eller på någons begravning. Ja, för jag vill ju bara passa in. Jag vill ju bara vara en i gänget. Jag ska också ha med mig saker att klämma på. Saker som låter så mycket som möjligt och jag ska medvetet få den att låta med allt jag har och sedan se mig om i rummet om någon tittar. Jag ska ta med mig saker till människor jag hälsar på, även på deras födelsedagar, så att all fokus är på mig även då. Ja, för jag mår dåligt och då kan det inte handla om någon annan än mig. Och jag kan verkligen inte träffa de i min släkt när jag inte mår bra men jag går gärna ut på stan och fikar samma dag som jag inte ens kunde gå ner från mitt rum för att säga hej till mina släktingar.

Vänta. Nej, just det, det var visst inte mig själv jag pratade om. Fy på mig. Inte hänga ut någon annan på den värdsliga vida webben. Fy! Jag har inte nämnt några namn dock, så jag kan ju prata om vem som helst. Eller hur? Just det!

Inte låta negativitet stjäla min energi. Nej. Moder jord hjälper mig. Ja. Sverige, Sverige fosterland! Off topic? Ja, kanske, men jag tror inte att jag bryr mig. Vänta... nej, jag bryr mig inte. Min blogg, mina tankar, mina ord. Ja. Blogg. Herregud, vad hände med dagböcker? Jag går tillbaka och skriver sådana här tankar i min dagbok. Kanske. Jag känner mig elak och jag känner mig glad. Skäms!

Jag saknar dig

En trött mormor. En fin mormor.

Jag kan fortfarande inte förstå det. Jag har hennes tv i min lägenhet nu. Det är konstigt. Jag saknar så himla mycket. Ibland gör det så ont att jag slutar andas en stund. Vi var nära. Jag saknar leendet, glittret i ögonen när hon sade någonting roligt, när jag sade någonting roligt. Hennes varma kramar. Hur hon inte accepterade bara en kram per besök. Det skulle vara en när vi kom och en när vi gick. Om jag av någon anledning glömde första kramen fick jag ge henne två när vi sade hej då. Det är allt det här jag vill minnas. Jag vill inte minnas bilden av henne i den där sängen när hon knappt visste att det var jag som gav henne den där kramen. Jag vill inte minnas hennes andningsuppehåll, de där ljuden hon gjorde när hon hade ont. Jag vill bara minnas allt det fina. Herregud, vad en människa kan göra med hjärtat. Med mitt hjärta. Min fina mormor, jag kommer aldrig någonsin glömma dig och jag kommer aldrig någonsin glömma att du inte finns här längre. Det blir aldrig något avslut. Du bor i mitt hjärta för alltid.

Ja, jag kanske är en elak människa

Den senaste tiden har varit omtumlande. Vi förlorade vår underbara mor/mormor/farmor/gammelmormor/gammelfarmor/svärmor i december och jag har aldrig känt sådan sorg. Det har gjort ont på ställen jag inte visste att jag hade. Jag har gråtit, skrikit, varit helt tom och saknat. Jag vet vad som har hänt, jag vet att mormor inte finns längre, men jag förstår det fortfarande inte. Det är fortfarande obegripligt. Begravningen var i fredags. Begravningen som ska vara ett avsked, ett avslut. Det här kommer aldrig att vara avslutat. Jag kommer sakna mormor så länge jag lever. Hon kommer alltid, alltid, finnas i mitt hjärta och i min själ.

Det finns någonting positivt med detta. Det här betyder att jag aldrig behöver träffa vissa människor igen om jag inte vill. Det är en enorm lättnad i all kaos. Det kan tyckas själviskt och säkert en massa annat, men jag är så lättad över det. Personer som suger ur all energi genom att bara vara i samma rum. Personer som alltid har varit så falska att man inte tror på ett ord de säger, inte ett leende, inte en blick är äkta. Jag behöver inte det. I framtiden kanske jag kan klara av att vistas med dessa människor, men just nu är jag så otroligt klar. Hur hemskt det än är.
Jag kanske är en elak människa men om det betyder att jag kan må lite bättre så är det värt det.

Framskjutet

Det verkar som att jag får skjuta fram ihopbrytet. Det är kört nu. Jag orkar inte mer.

En förberedelse

När allt arbete är slut, slutet av januari eller början av februari, så kommer jag försvinna. Jag vill att alla ska veta det så att ingen tar det personligt när jag inte svarar i telefonen osv. Jag är på gränsen nu, men jag måste bita ihop tills jobbet är klart. Ingen behöver fråga varför eller liknande för jag har inget svar på det. Jag orkar bara inte vara fejk längre och för att undvika det värsta så måste jag ta en paus från mänskligheten. Det är som sagt ingenting personligt mot någon, jag orkar bara inte. Nu kan alla, inklusive jag själv, förbereda sig på detta.
Kram!

Minus

Man kan vara ledsen och glad samtidigt va? Det är så det känns. Jag är ledsen att jag har förlorat en vän, samtidigt är jag glad på något vis för då kan jag släppa det. Jag behöver inte tänka mer på det nu. Det är sorgligt att det tog slut, det är det verkligen, men jag har inte gjort någonting fel så jag behöver varken ha ångest eller dåligt samvete. Livet går vidare, man glider ifrån varandra och det är väl så det måste vara. Jag har många fina vänner som jag älskar och som jag är så otroligt tacksam över att jag har. Jag skulle inte vara någonting utan dem. Nu har jag en, möjligtvis två, mindre och det får vara okej. Jag kan inte göra någonting åt det.

Black

I know someday you'll have a beautiful life
I know you'll be a sun
In somebody else's sky
But why
Why
Why can't it be
Why can't it be mine

Man ska vara positiv och glad, särskilt på Internet. Jag orkar inte vara positiv längre och jag orkar inte vara glad. Jag borde vara glad för jobb, vänner och familj. Tyvärr känner jag att det inte räcker. Eller så är det för att jag är sjuk, jag vet inte. Tanken på att jag alltid kommer vara så här mer eller mindre gör att allt känns hopplöst. Jag har kämpat så länge och jag vet inte, det känns som att jag har nått min gräns. Människor försvinner ur mitt liv och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag saknar och jag ångrar. Det som faktiskt känns otroligt skönt är att jag gråter. Minns inte ens när jag grät senast. På något sätt känns det som en lättnad. Jag är inte apatisk längre och det kanske är framsteg. Samtidigt har jag exakt samma tankar som tidigare och det är inte framsteg. Alls.

Skit samma. Det går väl över för ett tag om ett tag. Vanligtvis skulle jag be om ursäkt till de som läser men jag gör inte det idag. Det är min blogg, jag skriver vad jag vill och vem som helst läser och reagerar som de vill. Tycker någon att jag är löjlig eller liknande så är det okej. Jag tycker också att jag är löjlig. Säger åt mig själv att tränga bort det varje dag. Ibland rinner det över. Det här är en sådan natt. Och jag vet att jag inte är så mystisk som jag tror. Jag vet att de flesta vet hur jag mår och hur jag trycker undan allt. Få vet exakt hur det är egentligen, vilka tankar jag har och hur starka de är. Fler kanske förstår nu. Jag bryr mig inte vem som vet vad. Ingen kan göra någonting ändå hur mycket jag eller någon annan än skulle vilja.

Jag kommer inte göra någonting för jag är för feg. Och det kanske är tur. Jag vet inte.

Efter en natts sömn kanske det är borta. I alla fall för stunden. Och det räcker för mig.

God natt.

Firade att skattepengarna anlänt med att bränna en stor del av dem. Nej, inte så farligt. Betalade tillbaka lite till mamma, köpte mat och unnade mig Diesel till Sims och Mildred Pierce. Firade med lite glass på BK's också. Vilket påminde mig om att jag glömde Ben och Jerry på Willys. Ja ja, får hämta dem en annan dag. Peppar för 11 dagars arbete till nästa lördag då Martin kommer hit och då blir det (förhoppningsvis) True Blood! Sen får jag äntligen sova ut på söndagen. Men men, som sagt några dagar kvar till dess så varva ner lite och spela Sims och sedan sova.

Kram!

Klockan är 10 och det har redan hänt massor. Försov mig (såklart) men missade inte bussen. Ny chaufför. Inte trevlig. Kom till jobbet och gjorde ett prov och var på väg att kollapsa. Ingen frukost och eftersom jag är van med frukost nu för tiden fick jag gå till Hemköp och fixa en smörgås och energidrycker. En choklad också. På vägen dit blev jag bedd om pengar. "Så hungrig. Astma." Jag var också hungrig! På vägen tillbaka blev jag bedd om cigg. "Schyssta då, jag har inga pengar till cigg!" Nej, rök inte då! Han fick ingen cigg. Ska ta en till energidryck och ta mig ut från toaletten. Bloggar alltid från toaletten nu för tiden. Nu kör vi!

Foliehatt

Jag är faktiskt ganska glad att jobbet är igång. Jag har liksom inte aluminiumfolie hemma.

Vem?

Ett, två, tre, jag känner mig lurad.

Nya grannar. Nya irriterande grannar. De står nere på vändplanen utanför och pratar högt, fnissar och skriker. De sladdar med bilar, står och gasar och spelar hög musik i bilarna. En granne bad dem vara tysta, lugna ner sig. Han blev bedd att dra åt helvetet. Han förklarade att det bor barnfamiljer här och att det är sent och de är högljudda. "Gå och lägg dig gubbjävel" fick han till svar. Han svarade i sin tur "det var det jag hade gjort. Ni förstörde processen." Jag kunde inte låta bli att fnissa lite. Men det var mer än en timme sedan. Jag fnissar inte längre. De är kvar där nere och skriker och har sig. Jag borde säga till dem, men jag är ingen gubbjävel och kommer säkert bli kallad någonting annat och jag är inte på humör. Ska försöka sova igen och kanske de där nere på vändplanen också går och lägger sig snart. Kanske.

Jag målade naglarna igår också. Var längesedan och nu känner jag mig hel igen. Eller... känner mig nagelmålad i alla fall.

Kram!

En, två. Tre?





Så. Marilyn Manson. Hovet. December. Femte. Tror vi kör tredje gången gilt va? Hell yeah!

I Want To Kill You Like They Do In The Movies

En av de bästa låtarna i hela världen, helt ärligt.




I wanna fuck you like a foreign film
And there's no subtitles to get you through this
And I'm a country you don't ever ever ever ever ever
Want to visit again

Line up,
Roll camera,
You pretend
I'll pretend
And cut, cut, cut
Cut, cut, cut
Line up,
Roll camera,
You pretend
I'll pretend
And cut, cut, cut

I want to kill you like they do in the movies
But don't worry there's another one just like you in line

I want to kill you like they do in the movies
But don't worry there's another one just like you in line

Line up,
Roll camera,
You pretend
I'll pretend
And cut, cut, cut
Line up,
Roll camera,
You pretend
I'll pretend
And cut, cut, cut, cut

I'm a strip, strip, strip, and
I flicker, flick, flick, flick
A flicker of celluloid
And there's holes, holes, holes
In my everything
I'm a strip, strip, strip, and
I flicker, flick, flick, flick
A flicker of celluloid
And there's holes, holes, holes
In my everything

You're just what I projected
Just what I projected
It's just what I projected
Just want to project it

Come in, come in, come in,
Come in, come in, come in, come inside

There's so much, much, much more skin to break
I haven't even taken off my gloves,
There's so much, much, much more skin to break
I haven't even taken off my gloves

I feel a little sorry baby,
I feel a little sorry baby,
I hear the afterlife is poorly scored
I feel a little sorry baby,
I feel a little sorry baby,
I hear the afterlife is poorly scored

You're lucky you don't have to wake up
Sick, sick, sick, sick
I'm sick of immortality,
I'm sick of immortality
I'm sick of immortality

I was only acting, baby
Only acting, baby
You were only acting, baby
Overacting, baby

Don't confuse it with love
Don't confuse it with love
Don't confuse it with love
Don't confuse it with love

Every time I kill you I'm really just killing myself
Every time I kill you I'm really just killing myself
Every time I kill you I'm really just killing myself

Don't flatter yourself, don't flatter yourself

This is business not pleasure, baby
This is business not pleasure, baby
This business of pleasure, baby
Business not pleasure, baby
This is business
This is business

I want to kill you like they do in the movies
But don't worry there's another one just like you, standing in line
I want to kill you like they do in the movies
But don't worry there's another one just like you, standing in line

Line up,
Roll camera,
You pretend
I'll pretend
And cut, cut, cut, cut

Midsommar

Midsommarafton - the lonliest day of my life. I år hade jag möjligheten att umgås, men jag tackade nej. Varför ändra rutiner? Det var inte direkt människor jag kände för att umgås med. Nu sitter jag här och ångrar att jag sade nej. Jag hör alla grannar som skrattar och skålar och sjunger, inte så vackert, men ändå. Känner mig ännu mer ensam när jag hör hur andra inte är ensamma. Skulle kunna dricka alkohol, bli onykter och må bra en liten stund. Men. Alkohol + ensamhet är aldrig bra. Det slutar med att jag sitter i ett hört och gråter, skickar sms och ringer till alla jag någonsin känt och förklarar min eviga kärlek, hur jag saknat alla så mycket och sedan vaknar jag och ångrar allt. Som en viss fredag för inte allt så längesedan. Dålig fredag. På grund av den fredagen, på grund av för mycket alkohol och jobbiga minnen så har jag förstört saker som inte hade behövt bli förstörda. Men, skit händer. Livet går vidare. Tror jag. Tommare och tråkigare, men det kommer gå vidare. Jag kommer ha minnen i alla fall och det har ju aldrig skadat någon tidigare. Roligt, jag trodde nästan på det själv. I vilket fall som helst så är jag bitter. What else is new?

Adjö.

Suicide Is Painless

Även om originalet är så fantastiskt bra med ironin och hela grejen så älskar jag den här också. Inte bara för att det är Manson utan för att han helt har vänt på det. Mansons version gör ont. Ibland behöver man det.

(om det står fel i texten så är det inte mitt fel va)

Metaltown

Åh. Ja, åh, vad fantastiskt det var i helgen. Jag och min bättre hälft såg många fina band och ingenting var bättre än Mr Manson. Vi stod nästan längst fram, så nära och så underbart. Manson var snygg, Twiggy var snygg och de andra såg inte heller så illa ut. Det var trångt och det gjorde ont, men åh vad det var värt det! Manson var där, det lät bra, det såg bra ut, allt var bra. Jag kan leva på det här resten av mitt liv. När jag ligger gammal och senil och inte minns mina barn och barnbarn så kommer jag minnas den dagen. Opeth var också riktigt fint, inte riktigt lika mycket röj, men det är ju inte direkt samma sak. Isabelle var inte imponerad, men jag tyckte om det i alla fall.
Sov som en klubbad säl och vaknade och var lika trött som innan jag somnade. Konstigt det där. Igår bestämde vi oss för att åka hem. Vi hade sett allt vi verkligen ville se, även om det hade varit fint att kunna säga att man sett Slayer, men det var inte värt det med regn och blåst och kyla och ont. Summeringen av helgen blir bara ett ord egentligen: perfekt.

Kom på att det var ett tag sedan jag skrev någonting här. Ingen speciell anledning, har bara inte haft någonting alls att skriva om. Fyllde år igår va, fick The Rum Diary av mamma som jag tittade på också. Den var riktigt bra och så. Fick en pizza av Isabelle, åt den, den var god. Fick skräp av mormor (pengar) och dom har jag inte använt än. En berlock till mitt armband av syster och co som jag satt dit på en gång och den är fin och en finfin teckning från Lowa. Det märks dock att födelsedagar betyder mindre med åren. Jag är alltid galet självisk på födelsedagen och vill att alla ska fira mig och så vidare, men det blir liksom inte så. En av alla miljoner nackdelar med att bli äldre. Lyssnar på HIM, mår 15 år, borde äta någonting. Per kommer snart med en stereo. Vet inte vart jag ska ha den. Ångesten brukar vara dagen innan födelsedagen, i år kom den dagen efter. Var väl för trött i söndags. Okej, post, adjö.

Manson och jag, vi är goda vänner, fastän mycket olika (POLLY)

Det här är min favoritlåt från det nya albumet. Än så länge i alla fall. Tillsammans med Slow-Mo-Tion. Och jag såg en kommentar på den här videon där någon tyckte The High End of Low var det bästa albumet. Skulle vilja ta mig ett snack med den personen alltså. Ja ja, alla tycker olika, men man kan inte säga att The High End of Low är det bästa albumet, det går inte. Det är bra, men inte alls i närheten av t.ex. Mechanical Animals och The Golden Age of the Grotesque (som är mitt favoritalbum) och kanske Holy Wood också och Antichrist Superstar och kanske allt han har gjort är otroligt bra. Och de som klagar på Born Villain och säger att det suger och så vidare, de kan.. någonting dåligt. Jag har aldrig blivit så positivt överraskad faktiskt. Jo, det kanske jag har, men satan vad bra det är! Okej, Children of Cain, kör! (Mamma, du kan klicka på videon, alltså rutan här under med Mansons nuna, så kan du lyssna. Om det laggar, alltså stannar och hackar och så, tryck på pause och vänta lite till det gråa kommit kanske halvvägs. Kram!)

Flicka Med Pärlörhänge

Efter en heldag med Sims känns det som att jag borde göra någonting vettigt. Jag bestämde mig för Flicka Med Pärlörhänge. Kan det bli vettigare? Tror inte det. Alla skådespelare känns men Scarlett Johansson känns lite mer. Hon gör rollen så otroligt bra. Hela filmen känns varm men samtidigt väldigt tragisk, låg, grå. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den men jag tröttnar aldrig. Den lämnar mig alltid med blandade känslor av vemod och lycka. Och jag tycker inte att det finns någonting bättre än förvirring när jag ska sova. Okej, det var inte sant.



Insikt

Jag tror att jag hatar mitt liv. Ja, faktiskt. Igen. Jag undrar om jag någonsin kommer komma ifrån den här tanken. Den är ju inte hälsosam, en dag kommer det räcka är jag rädd. En dag kommer jag inte ha några tankar som överväger just den här. En dag kommer det vara stopp.
Ja, suck it up, skaffa ett jobb, en karl, ett liv. Önskar jag kunde, men det funderar ju inte riktigt så.
Bara jag vet vad som händer i mitt huvud och inte ens jag förstår vad det är för fel med mig. Jag har det på papper, men det gör ingenting klarare. Det här är sanningen och sanningen kan göra ont. Jag är inte ens särskilt nere, jag är Schweiz, men ändå finns den här tanken konstant i bakhuvudet. Det är den lättaste utvägen, den fega utvägen, men jag vet inte om jag är så stark som jag vill tro. Uppenbarligen inte, då skulle jag väl kommit ifrån den här tanken.
Jag är som vanligt inte ute efter att någon ska tycka synd om mig, vill inte att någon ska vara orolig heller och jag tror att de flesta i min närhet vet vad jag tänker och hur jag känner. Jag vill inte lämna någon egentligen. Ingen alls. Jag vill se vad som händer i framtiden, hur många barn Maddis och Johan kommer få, vart Isabelle kommer bo och hur många barn hon kommer få, när Isak tar studenten, när Lowa skaffar sin första pojkvän, se vilken som faktiskt är Martins typ och i alla fall en gång träffa Lumi. Jag vill se allt vackert i världen, men mitt liv är ett svart hål. Jag ser ingen framtid.
Snart är det väl över, det måste vara över snart.

Born Villain

Det känns otroligt fel att vara glad idag, men faktiskt, jag är glad. Jag skakar av lycka till och med. Anledningen är att Marilyn Mansons nya album Bor Villain har släppts och det är så jävla bra! Johnny Depp är med och gör en cover på Carly Simon's You're So Vain och alltså, jag dör. Lite fjortis känner jag mig nu, men jag kan faktiskt inte hjälpa det.

Ett år

Jag förstår det inte, men det har gått ett år sedan Christina lämnade oss. Jag förstod att det skulle ta lång tid att komma över, men inte att det skulle ta så här lång tid. Jag vet att det är flera som inte förstår varför jag tog det så hårt som jag gjorde och varför jag inte kan släppa sorgen. Christina förstår. Hon var, som jag tidigare sagt, så mycket mer än en lärare, så mycket mer än en mentor. Det finns inte ord som är stora nog att förklara vad hon faktiskt betydde för mig. På ett vis kan man säga att hon var som en ängel, hon räddade mig. Hon var fantastisk som jag redan nämnt och hon hade så mycket kvar att göra. Jag borde hedra hennes minne med att skratta, lyssna på Habanera och må bra, men jag kan inte det. Det gör fortfarande för ont. Men jag ska tillåta mig själv att ha ont idag, tillåta mig själv att gråta, må dåligt och minnas. Jag behöver det och då gör jag det, spelar ingen roll vad någon annan än må tycka. Fina Christina, du fattas mig.



Men jag måste le när Cgg ler

KisseDisza

Alltså, jag dör vad fin min bebbi är ibland!

You keep me from breaking apart

I'm only here because of you

And because you never left me behind

Saying thanks in my own way

I say it with a song that soon will fade away

You keep me from breaking apart

You understand the chaos in my head

Only you understand every word I say

You restore my soul and erase all hurt

The hurt that only you can take away

You keep me from breaking apart

 

Type O Positive

Jag vet inte om det är på grund av mina lesbiska tonårssimmar, att jag läst Conny Holms brev tio gånger idag, mina fina kissemissar som vill mysa hela tiden, allt socker i mitt te, gårdagskvällen, att jag ser fram emot imorgon eller kanske en blandning av allt, men jag har mått så jävla bra idag. Inte ens lite vemod.
Jag och Martin tittade på fyra filmer igår. Poesi, Midnight in Paris, Dirty Dancing och Into the Wild. Det var en så bra kväll och natt för ingen av filmerna var dåliga någonstans och blev inte trött förän vid tretiden.
Imorgon ska jag ut till Rämshyttan och fira påsk med mamma, Hans, Anna, Per, Isak och Lowa. Funderar på att klä ut mig till kyckling eller någonting, som protest för att de ska äta anka och för att det är påsk. Det känns lite makabert att pynta med små söta kycklingar och tuppar och sedan äta en stackars anka. Men men, jag behöver inte äta den, jag kör på Quornfiléer istället.
Efter Midnight in Paris och tankar om hur jävla bra han är, är jag nu lite kär i Owen Wilson också. Hoppas att ingen av de jag är kär i är monogama, då blir det problem. Och också efter Midnight in Paris är jag mer sugen än någonsin att åka till Paris. Det kostar inte ens 2000 liksom. Let's go!

Riga

Det var en buss och en båt. Jag hade aldrig åkt buss tidigare. Nej då, det hade jag faktiskt, men båten var ny. Jag var så otroligt exalterad, ändå somnade jag på bussen. Spelar ingen roll hur pigg jag är, långa bussresor betyder sömn. Ingen av personalen på båten pratade svenska, var knappt att de pratade engelska. Det fanns heller nästan inga svenska passagerare. Första drinken beställde vi av den suraste bartendern jag någonsin har sett. Han var långsam och bitter. Och han hade ett diadem i håret. Middagsbuffén var rolig, fanns hur mycket som helst att välja mellan. Vi hade två och en halv timme på oss att äta och jag och Josefin var klara efter en timme cirka. Det var under middagen vi hade kommit ut på öppet hav och det var storm så båten gungade extremt mycket. Det verkade inte som någon annan än jag och Josefin blev påverkade av det. Jag tappade räkningen efter fem drinkar och vågorna kändes inte lika jobbiga. Blev uppraggad av två snubbar från Littauen, den ena var gift. Det var roligt. Josefin tjatade hela kvällen om att vi skulle dansa och när jag var full nog kom det en näsa och satte sig vid oss och pratade. Han var trevlig, men jag började nyktra till och kände av vågorna igen, så jag gick ner till hytten. Där lade jag mig och andades i en påse utan påse. Det fungerade inte så bra så jag kastade upp lite och sedan somnade jag. Vaknade när Josefin kom tillbaka och snackade och jag förstod ingenting. Somnade igen och vaknade av att Josefin sade att hon ville dö. Somnade om och vaknade av att det knackade på dörren, då var det dags för frukost. Har aldrig varit så bakis som jag var då, på riktigt. Åt frukost och gick tillbaka till hytten. Vilade oss några timmar innan vi skulle gå av i Riga.

Det var iskallt, blåste och snöade. Vi åkte på en sietsing och guiden var sjukt bitter. Hon klagade på svenskar som klagade på vädret, sade att norrmän var mycket bättre än svenskar. Det var ju snällt av oss att fixa Swedbank där, men vi var ju elaka som "lurade" dem att låna pengar som de inte kunde betala tillbaka. Ja, herregud, hon var inte glad på svenskar, så mycket förstod jag. När vi klev av bussen bestämde vi att vi skulle gå själva till marknaden. Jag har aldrig upplevt en sådan snöstorm som det var där alltså. Jag trodde jag skulle blåsa bort alternativt dö av köldskador. Men vi klagade inte. Gick in i första huset som var fiskplacet och jag och mamma vände i dörren. Herregud, vilken stank. Var extremt nära att kasta upp lite där också. Gick vidare till grönsaksplacet och det luktade konstigt där med, men det var uthärdligt. Gick in på något fik och allt såg äckligt ut så det blev en flaska vatten. Inte ens det var gott. Kände mig lite taskig som var så negativ, men det var ingen höjdare. Gick på marknaden, kollade alla stånd och det var väl som på alla marknader. Samma saker överallt. Skillnaden var att det även var samma personer i de olika stånden. Det såg i alla fall verkligen ut som det. Vädret var väldigt kluvet, ena stunden snöstorm, nästa sol och vindstilla. Vi gick upp mot gamla stan och Hans gav en gammal kvinna pengar och hon blev så otroligt glad och jag började gråta. Typiskt mig. Gick in på en lite finare restaurang och åt världens godaste pasta. Drack varm choklad till efterrätt och den var gudomligt god. Vi skulle gå en kvart tillbaka till båten, gav upp efter halva vägen och tog en taxi. Blev lite nervös när han låste dörrarna, men han var schysst. Tror jag.

Tillbaka på båten gick jag och Josefin till hytten och sov ett par timmar. Åt lika god middag igen, utan vin dock, och sedan tillbaka till hytten. Jag somnade runt 22 och sov som en stock hela natten. Vaknade lite smått och Josefin sade "nu skiner solen och vi är i Skärgården" och jag blev så lycklig. Satte mig upp och log så mycket jag kunde. Frukost vid 8 tror jag och jag var riktigt pigg och glad. På bussen vid 11 och ja, jag somnade. Åt en smörgås och lite fika i Hallstahammar och sedan somnade jag på bussen igen. Sov hela vägen till Ludvika och jag ville kyssa marken när vi kom fram.

Människorna i Riga var otrevliga, sura och bittra, men staden var vacker. På sina ställen. Det fanns otroligt vackra byggnader, kyrkor, torn och det var fint att se på. Tror dock inte att jag åker tillbaka dit. Allt som allt var det en rolig upplevelse.

Floodwater

Tänkte blogga nu innan jag går och lägger mig för jag vill lyssna på Nitzer Ebb och jag har inte det i telefonen för att den inte kommer överens med datorn och det slog mig att jag inte har någonting att blogga om. Jag skriver bara en väldigt lång mening och sedan finns det ingenting mer att säga. Jag gör ju ingenting om dagarna, mer än att spela Sims, och hur intressant är det att läsa om? Säkert väldigt intressant för många, men inte för någon som läser min blogg. Jag funderar om jag kanske ska lägga ned hela bloggrejen med tanke på att det aldrig händer någonting. Gör jag någonting om dagarna blir det tråkigt att läsa om, för det är ingenting intressant. Gör jag ingenting om dagarna är det samma sak. Å andra sidan skriver jag väl inte för att vara intressant, jag skriver för att det är det jag gör helt enkelt. Whatevs liksom.

Så, vad har hänt? Få se, jag har köpt The Sims 3 Showtime, gjort en sim jag blev kär i, spelat i timmar, glömt betala tv-räkningen så jag har inga kanaler, vänt på dygnet (åt fel håll så klart), sett Melodifestivalfinalen och tyckte rätt låt vann, druckit kopiösa mängder te, drömt konstiga drömmar och ätit ett Pringlesrör (innehållet, inte själva röret). Med andra ord har det inte hänt någonting utöver det vanliga.

Jag måste bli hel igen.

En tisdag

Har äntligen köpt Bingo Rimérs bok En flickfotografs bekännelser. Jag har kikat på den länge och varit sugen, men det har aldrig blivit av. Nu hittade jag den på pocket till överkommligt pris så jag slog till. Jag blir så fascinerad av sådana människor. Man kanske borde läsa Moby Dick istället, men jag tycker nog att nakna kvinnor och champagne är mer intressant än en vit val. Tyvärr.
Det blev en fin dag med mamma idag. Vi fikade och tog en liten runda på stan och sedan handlade vi på Willys. Perfekt med ansträngning tycker jag. Sedan jag kom hem har jag rökt fyra cigaretter. Jag kom alltså hem för en timme sedan, tragiskt. Har läst lite i boken samtidigt som jag kopierade alla Beatlesalbum till mamma så hon kan lyssna i bilen. Ett barn sjunger utanför mitt fönster och jag är bitter. Känner mig som en sur gammal tant som skriker åt alla att vara tysta. Fast jag skriker inte, jag säger det tyst för mig själv.

Lite glad är jag för Desperate Housewives börjar ikväll.

På återseende.

There is no if...

Remember the first time I told you I love you
It was raining hard and you never heard
You sneezed, and I had to say it over
"I said I love you" I said... you didn't say a word
Just held your hands to my shining eyes
And I watched as the rain ran through your fingers
Held your hands to my shining eyes and smiled as you kissed me...

"If you die" you said "so do I" you said...
And it starts the day you make the sign
"Tell me I'm forever yours and you're forever mine
Forever mine... "

"If you die" you said "so do I" you said...
And it starts the day you cross that line
"Swear I will always be yours and you'll always be mine
You'll always be mine
Always be mine... "

Remember the last time I told you I love you
It was warm and safe in our perfect world
You yawned and I had to say it over
"I said I love you" I said... you didn't say a word
Just held your hands to your shining eyes
And I watched as the tears ran through your fingers
Held your hands to your shining eyes and cried...

"If you die" you said "so do I" you said...
But it ends the day you see how it is
There is no always forever... just this...
Just this...

"If you die" you said "so do I" you said
But it ends the day you understand

There is no if... just and
There is no if... just and
There is no if...

The Cure

Förlåt, men jag är faktiskt lite kär

Trent är den enda mannen i mitt liv. Behöver ingen annan. Han ger mig kärlek och jag ger honom kärlek. Det är den enda ömsesidiga kärlek jag har upplevt och säkert den enda jag kommer att få uppleva och jag har insett det och jag nöjer mig med det. Vem skulle kunna slå Trent liksom? Ingen, that's who! Han är ett magiskt geni och jag älskar honom av hela mitt hjärta och av hela min själ.

Klart slut och ingen jävla kram för jag är inte på humör.
God natt typ.

Dagens affirmation

Hon, Zarah, kan inte kan inte kan inte
Hon, Zarah, kan inte kan inte kan inte
Hon, Zarah, kan inte kan inte kan inte

Du, Zarah, kan inte kan inte kan inte
Du, Zarah, kan inte kan inte kan inte
Du, Zarah, kan inte kan inte kan inte

Jag, Zarah, kan inte kan inte kan inte
Jag, Zarah, kan inte kan inte kan inte
Jag, Zarah, kan inte kan inte kan inte

Tag det rätta, tag Cloetta

Ingen bra dag idag. Försov mig, segt på jobbet, konstig känsla i magen hela dagen och trött som fan. Det var fint att träffa mormor och Eva och att se mormor så pigg som hon var idag.
Jag är dessutom lite nervös för den kommande veckan. Eller de kommande tre dagarna i alla fall. Jag har ju träffat alla i gruppen tidigare, men ändå känns det jobbigt för jag känner dem inte. Jag känner mig inte hemma som jag gjorde tidigare på Brunnsvik, jag känner mig som en främling även fast det var mitt andra hem i tre år. Jag tror att det är Cgg's frånvaro som gör att det känns så konstigt och att vi hade en sådan fin kontakt i våran klass. Nu finns det ingen jag kan prata med där. Ingen elev och ingen lärare. Som tur är lyckades jag övertala Martin att följa med onsdag och torsdag i alla fall och det känns så otroligt bra. Det kändes verkligen som en sten som lyftes från mitt bröst. Så Martin, om du ändrar dig nu så får du med mig att göra. Då får du inte komma hit på söndag och du blir du ledsen och det vill du inte.

Nu ska jag se Får vi följa med? och sedan lägga mig så att jag kanske får sova några timmar i alla fall. Måste verkligen äta frukost imorgon så jag måste gå upp 6.30 och det känns inte så lockande. Men sådant är livet har jag hört.

Kram!

Rammtothestein

Nu kör vi! Rock on! Eller nåt...

Väntar bara på de andra coolingarna

Snigel och råtthål

Jag skrev i en timme, sedan tog det stopp. Mitt huvud är blankt. Jag får fortsätta senare ikväll eller imorgon. Det går ju liksom inte att skriva när man inte har någonting annat än "bzzzziiiiiiååååådidididi" (som när man kopplade upp dig på Internet förr i tiden) i huvudet. Så, skit samma, jag är lite sur nu. På mitt huvud alltså.

Jobbade tre timmar idag tillsammans med Josefin. Det är ganska mysigt att inte vara ensam där nere. Hon städare och hittade en snigel och hål i väggen där råttorna kommer från och jag siktade prover. Städa är inte min grej. Mötte Asta och Anton på vägen hem. Visste att det fanns någon anledning till att jag inte gick den vanliga vägen hem. De flyttar för fullt och renoverar mitt rum i deras lägenhet. Nej, jag får inte ett rum i deras lägenhet, även fast jag borde.
Så, efter en ganska produktiv dag tycker jag att jag förtjänar att spela lite Sims. Eller Zelda. Eller Sims. Eller Zelda. Eller både och.

Kram!

"Du får ligga i min säng med Alis" säger Lowa. Jag svarar att jag inte har råd att köpa en ny säng när jag haft sönder hennes. Men golvet blir fint. Alis ska jag gosa med dock. Observera att det är Lowas leksakshund och hon har bestämt att det stavas Alis och inte Alice. Övernattning i Fagersta imorgon till söndag alltså. Det var länge sedan, säkert tusen år sedan som Lowa sade.
Jobbat ganska bra den här veckan och mått väldigt konstigt. Upp och ner hela tiden. Ena stunden är jag hur glad som helst och nästa hatar jag allt och alla. Vet inte vad det är för fel. Kanske inte ens är någonting som är fel, jag kanske bara är så helt enkelt. Whatevs. Fortsätta titta på Notting Hill nu och så får vi se vad resten av kvällen har att erbjuda. Ingenting antagligen, men man kan ju alltid hoppas.

Kram!

Done

Done and done. Over and out. Det är över nu. Jag är så jävla klar så det finns inte.

Jag har ätit en hel ask Toffifee i ren frustration. En stor ask dessutom. Med 24 Toffifee's. Mår illa. Jag ska inte tänka mer på det här. Jag ska gå vidare med mitt liv som jag så fint har byggt upp. Ingenting ska dra ner mig, jag är för bra för det. Jag är bäst. I världen. Efter Bob Hansson.

Tabu

Jag drömde att jag högg av mig båda armarna med världens vassaste kökskniv. Inte som i 127 timmar för att överleva utan för att någon i min närhet hade skurit sig och ärren var värre än mina och jag ville vara värst. Jag högg av dem vid axlarna, gick fram till personen i fråga och sade "vad fan ska du göra nu då? Slå det om du kan! Hah!". Det gjorde ont som fan men jag mådde så jävla bra. Drömmen kom tillbaka när jag kom på mig själv med att stirra på min vänsterarm när jag väntade på siktarna och faktiskt tänka tanken "borde jag?". Förstod inte själv vad jag menade med det men sedan kom jag på vad jag hade drömt. Galet. Alla tänker sjuka tankar, hela tiden, det är bara det att ingen pratar om det. Jag och Martin har pratat om det, att man tänker saker som man aldrig skulle göra egentligen. T.ex. vad skulle hända om man kastade ner ett barn från ett fönster? Självklart skulle man aldrig göra det, men det kan dyka upp i tankarna. Tur att man har den där spärren som hindrar en från att göra sådana saker. Skulle jag gjort allt jag tänkt skulle jag vara död alternativt sitta inne på livstid. Så. Var tvungen att skriva av mig.

P.S: jag är inte en hemsk människa D.S

Bodil bloggar

Fattar inte grejen med iPhone. Disza säger att jag är för gammal. Jag är sju, inte sjuttio! Få se då. Zarah gick upp elva, då hade jag halvsovit i tidningsstället i några timmar. Hon sade som vanligt god morgon, jag svarade inte. Hon frågade om jag ville ha mat och det ville jag. Herregud, jag svalt ju hela natten, fanns bara kvar på botten av skålen och jag vägrar äta det sista. Det får ynglingen göra. Jag åt tre bitar för att visa att jag uppskattade det. Sedan gick jag till den svarta fåtöljen som är så otroligt skön att klösa på. Tvättade mig lite på huvudet och frambenen och sedan lade jag mig ner. Zarah flög plötsligt upp ur soffan och ut i hallen och så var hon borta. Hon försvinner ibland på dagarna, vet inte vart hon tar vägen. Nåja, jag somnade en stund och vaknade sedan av steg på andra sidan väggen. Det visade sig vara Zarah som kom tillbaka. Hon sade hej och jag sade hej tillbaka, lite schysst kan man ju vara. Hon gick in i det läskigaste av rummen, där det låter som innan man blir fasthållen och dränkt. Jag tvättade svansen och höger bakben. Sedan kom ynglingen och började tjafsa. Hon ville absolut inte ge sig så jag jagade henne ut i köket. Där tog allt en plötslig vändning och jag blev jagad runt i hela lägenheten. Hon slutade sedan men jag var på min vakt ett tag, man vet aldrig med den där. Jag bajsade på golvet utanför det läskiga rummet. Det är skönt att sitta på tröskeln med baken i vädret, fläktar fint. Sedan öppnades dörren till det bästa av alla rummen. Där är det tyst och lugnt, man kan slappna av. Jag ligger just nu på tronen och bloggar. Zarah lät mig göra det för en gångs skull. Jag har tjatat så länge.
Nu är det dags att sova. Snart blir det så där härligt mörkt så att till och med Disza äntligen lugnar ner sig.
God natt
VH Bodil

Dubbelnougat (dubbelmord?)

Bloggar från toaletten på jobbet. Gömmer mig här om HanSolo skulle komma ner igen. Passar på att urinera när jag ändå är här. Kom till jobbet 14 och mådde pyton, som en orm alltså, och kom på att det kanske kunde bero på att jag inte hade ätit någonting på 26 timmar. Gick till Hemköp och köpte en sallad, energidryck och massa choklad. Eller massa, en liten Marabou och en dubbelnougat (som telefonen ville ändra till dubbelmord) och turkisk peppar och det är ju faktiskt inte choklad. Det blir bara fyra timmar idag, vill inte vara kvar här till 20. Jag får svepa en till energidryck helt enkelt och sedan vara Blixten McZarah.

Kram!

Det var en low point igår. Herregud vad jag tyckte synd om mig själv. I fortsättningen ska jag inte dela med mig av sådant.

Är i alla fall på jobbet nu, varit här sedan 14 och jag är så fruktansvärt pepp att jag skrämmer mig själv. Andra rökpausen sedan jag kom hit och allt går sjukt smidigt. Om en halvtimme ska jag trycka i mig två smörgåsar och svepa en energidryck och då kommer det säkerligen gå ännu bättre. Siktar på att göra två lådor, vi får se hur mycket jag orkar.

Tror man på astronomi kan man ju lätt säga att jag verkligen är en Tvilling. Mina humörsvängningar är inte att leka med. Från botten till nära toppen på mindre än ett dygn. Lovely!

Kram!

Åh denna självömkan

Det kanske beror på vintern, det kanske beror på att jag inte gör någonting om dagarna, det kanske helt enkelt beror på att jag är ensam. Min själ blöder. Inte för att vara dramatisk, kanske lite, men det är verkligen så det känns. Alla dessa små sår har gått upp, alla på en gång. Ingenting större utan bara dessa små irriterande sår. Jag tänker verkligen för mycket, som det alltid varit, och det börjar gå mig på nerverna. Inte ens mina glada tankar gör mig glad. De tankarna får mig bara att inse hur jävligt det är. På senaste tiden har jag sett kärlek överallt och det känns som att alla är lyckliga med partners och jag sitter här och ruttnar i min soffa som alltid. Jag är alltid den som är ensam och olycklig, den som aldrig har någon att bara sitta med på en fredagkväll. Ingen att bråka med, ingen att kramas med, ingen att prata med. Jag är ensam och det är fredagar som får mig att verkligen inse det och verkligen känna det. Det läskiga är att jag inte tror att det kommer förändras heller. Jag kommer sitta här om två år, fem år, tio år och titta på film, dricka te och ibland föra några konversationer med mina katter samtidigt som mina vänner skaffar män, barn, hus och ett sådant liv som jag vill ha. Det är lätt att sitta här och tycka synd om sig själv en kväll som den här, det är lättare att göra det än att till exempel gå ut på krogen och få sig ett ligg. För det är väl så man ska göra för att få kärlek? Ligga med vem som än ställer upp och fortsätta så tills man hittar någon som kanske ligger kvar i sängen dagen efter. Det är bara det att jag inte vill ha någon slumpmässigt utvald snubbe att ligga med och hoppas på det bästa. Jag vill ha det som i filmerna och böckerna, jag vill ha kärlek. Äkta vacker jävla kärlek, någon som tycker om mig för mig, någon som vill vara nära mig hela tiden, någon som ringer och skickar sms varannan timme bara för att. Jag vill inte vara den här människan som sitter och beklagar sig över sin ensamhet på en blogg, men jag antar att det är här jag har hamnat och jag är ganska säker på att det är här jag kommer vara resten av mtt liv. Det är okej. Jag får intala mig själv att det är okej och att det är vad jag vill så kanske jag någon gång kommer vara okej med det.

Nej, jag är inte så glad. Nej, jag mår inte så bra. Nej, jag vill inte prata om det, inte nu och inte senare.
Imorgon ska jag gömma mig i labbet och inte prata med någon mer än mamma på hela dagen, kvällen och natten. Kanske lite längre än bara imorgon, jag vet inte. Det känns som att det behövs en sådan period nu. Försvinna en stund. Kanske, vi får se.

God natt.

Från en telefon till en annan

Bloggar från telefonen för första gången. Vet inte riktigt vad jag tycker om det. Ligger i sängen och kan inte sova, som vanligt. Börjar bli en vana. En dålig sådan som allt annat i mitt liv.

Jag vill åka utomlands. Inte till någon vit sandstrand och turkost vatten, inga partyställen och inga Bamseklubbar. Jag vill åka till Frankrike och Italien, kanske Spanien och Schweiz. Jag vill se Europa. Jag ska någon gång tågluffa, lätt. Måste göra det inom de närmsta tre åren i alla fall för sedan blir det alldeles för dyrt. Jag tror jag får göra det ensam, men det kanske är värt det.

Etiketterna har i alla fall kommit så det blir jobb i helgen. Ska bli skönt. Tror jag ska jobba riktigt mycket så jag har någonting att göra om dagarna.

Gör ett nytt försök att sova nu.
På återseende.
P.S: jag är inte glad D.S

Åh The Notebook. Tänk om man fick uppleva sådan kärlek någon gång. De träffades när hon var 17 så det är redan ganska kört, men jag kan ta det nu istället och dö lite senare. Tänk att få dö bredvid sitt livs kärlek. Det är så vackert.
Tittade på Submarine också, den var väl kanske inte lika bra som jag hade tänkt mig, men klart sevärd i alla fall.
Igår tittade jag på Jag Saknar Dig och grät och Bridesmaids och skrattade. Det var en kluven dag helt och hållet. Visste inte vilket humör jag var på själv.
Och jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om.

Kram!

Dagarna flyter iväg. Jag lever i Sims, sover, röker och dricker te. Jag vill jobba och plugga. Måste komma på ett ämne som är bra och stort nog att skriva tre texter om. Innan den 25:e. Får konsultera med Martin imorgon, han är alltid full av bra idéer.
Disza snarkar och det vill jag också göra. Det här är ändå en relativt bra tid för mig. Igår somnade jag nog runt 6-tiden. Så. Fan, det går inte bra nu alltså.

På återseende.




Jag skulle nog säga att jag tycker om dig lika mycket som jag tycker om lakritsglass. Och det min vän, det är mycket.

Har inte skrivit på länge. Kanske för att jag inte har någonting att skriva om. Ingenting händer, inget jobb, ingen skola, inga pengar, ingenting. Och med allt det kommer ingen livslust. Okej, så illa är det inte, men jag är uttråkad mest hela tiden. Spelar Zelda i och för sig och jag är faktiskt ganska så bra. Om jag får säga det själv och det får jag ju.
Just nu är jag lite sur också för att jag missar Golden Globes. Allt var väldigt konstigt, konstig information, stod olika tider överallt, förstod ingenting. Sedan såg jag på Twitter att det hade börjat och då gick det ändå inte att se det någonstans. Det gick ju jättebra förra året. Eller nej... förra året visades det på Kanal 9. I år på Tv11 såg jag. Alla har faktiskt inte Tv11, som jag t.ex. Tur att Oscarsgalan visas på Kanal 5 i alla fall, annars hade jag flippat totalt. Bara att räkna ner till den 26:e då!

When I get high I get high on speed

Nu är klockan snart fyra och Joel diskar och springer runt med trasor och grejer. Bandit i radion och jag sitter bara här och gör ingenting. Ibland är livet fint alltså. Imorgon blir jag ensam med katterna igen. Det känns så där om jag ska vara ärlig. Är inte direkt glad åt morgondagen. Helst vill jag vara vaken hela morgonen och tills Joel åker, men det kommer jag inte orka. Inte han heller för den delen. Men jag är glad att han stannade längre än planerat. Ganska mycket längre, han skulle åkt i fredags eller lördags. Vad ska man göra, vem förstår honom inte? Klart man vill stanna hos mig längre än tänkt, jag är ju så jävla bra. Eller? Kanske inte. Det har i vilket fall som helst varit väldigt trevligt och roligt och allt sådant. Det borde finnas fler Joelar i världen, då skulle det vara fint.

Så, nästan två veckor av chill och mys och kul går mot sitt slut och jag är fan lite bitter.

Men kram ändå!

Joel spelar gitarr i min fåtölj, jag sitter vid datorn, har precis duschat. Allt står still. Vädret är dåligt, jag är seg, Joel är seg, katterna är sega. Vi väntar förtvivlat på att hockeyn ska börja. Det är några timmar kvar till dess. Att jag skulle se fram emot hockey var det ingen som trodde, inte ens jag. Men det här kanske är en sådan där grej med att det är nytt år och helt plötsligt förändras allt. Zarah gillar hockey, grisar flyger, myror älskar. Å andra sidan var det i fredags jag kom på att hockey var roligt att titta på. Whatevs.
Nyår var fint, den största delen i alla fall. Jag var elak men det var nog en ganska trevlig kväll ändå.
Det ser ut som att det kan bli en film. Eller.. Joel ska göra ett plektrum. Det vill jag se.

Kram!

Kwådd

Jag flippade totalt idag. Dörren under trappan på jobbet har alltid varit stängd och av någon anledning märkte jag att den stod på glänt. Jag fick panik, hämtade en kniv och ringde Isabelle. Hon tyckte att jag var en tönt men sedan sade hon att hon skulle komma och hålla mig sällskap. Tiden gick så fruktansvärt sakta. Jag var paranoid, tittade mot dörren hela tiden, tryckte in mig i hörn och hyperventilerade. Jag visste ju självklart att det inte fanns någonting någonstans, men jag hade redan skrämt upp mig själv till max. Ringde ett samtal och tvingade personen i fråga att hålla mig sällskap. Den här personen är ond, skrattade åt mig och sade att jag var knäpp. Jag var inte knäpp. Jag var säker på att Kwådd var där. Jag ångrade mig bittert att jag hade tittat på Mannen Under Trappan. Trots att den var fantastisk så skrämde den skiten ur mig. Jag sprang omkring med kniven i högsta hugg tills Isabelle kom. Mitt hjärta slutade rusa och jag kunde andas normalt igen. Det var inte en rolig upplevelse. Och ja, jag är väl en tönt då.

I'm Chuck Norris

Isabelle var arg igår. Riktigt arg. För att jag inte ville äta barnmat på nyårsafton. Skickade ett sms till henne, skrev att Joel ville ha pizza. Hon ringde upp en stund senare och skrek i telefonen. Stackars Joel. Han sökte efter flyktvägar från stationen i Ludvika till någon närliggande skog. Nu har vi i alla fall bestämt att det blir en mindre barnmatig förrätt, paj och pannacotta. När jag pratade med Isabelle idag gjorde jag henne nästan arg igen. Och så ska vi umgås tre dagar i rad. Får se hur det går.

Nu ska jag äta lite frukost för en gångs skull och sedan gå till jobbet. Kanske ska börja städa lite när jag kommer hem. Kan behövas.

Kram!

Fin start på dagen. Vaknade fem och mådde extremt illa. Skulle resa mig men kunde knappt röra mig på grund av smärtan och böjde mig över sängkanten och poff. Låg på golvet och torkade kräks, tur att det var mitt eget och typ bara te. Lade mig i sängen igen endast för att upprepa samma sak. Lade mig på golvet i badrummet med en kudde och låg där tills för ungefär en timme sedan. Nu mår jag lite bättre men fotrfarande kasst. Måste ringa till Hans och sjukskriva mig. Får säga att jag har dött, det är ju det enda som är okej.

Herregud vad det blåser. Inte ens roligt. Hade tänkt gå till jobbet idag men det får nog bli buss ändå. Annars kommer jag blåsa bort.
I natt blev jag rädd när Disza hoppade på mig och spratt till och slog i tån i väggen precis där all tapet är borta och betongen lyser grått. Det gjorde vidrigt ont, låg och ojade mig ett tag och sedan var jag tvungen att kolla om nageln satt kvar överhuvudtaget. Det gjorde den. Dock blödde det väldigt mycket under den. Lite coolt ändå.

Igår fick jag reda på att jag faktiskt får finbesök på fredag. Kommer inte kännas verkligt innan just fredag. Det känns konstigt på något vis, samtidigt känns det riktigt roligt. Det är liksom lite på tiden tycker jag.

Alla andra är bakis eller sover och är lediga från jobb och sådant. Inte jag. Det känns så där om jag ska vara ärlig. Jag är hungrig. Och nu var Disza på väg att dra ner fatet med ljus från bordet. Så, det första jag sade idag var "nej nej nej nej nej". Betyder det att dagen kommer vara dålig? Nej, det blir vad man gör det till. Eller någonting sådant.

Kram!

Allt var mysigt

Julen var riktigt fin. För jag tycker att den är över nu faktiskt. Fick fina julklappar och hade det riktigt mysigt hela dagen igår. Isabelle kom ut till Rämshyttan och hängde en stund på kvällen.
Idag tittade vi på Svärdet i Stenen och Lowa satt i mitt knä hela tiden och det var mysigt. Allt var mysigt. Egentligen skulle jag bara kunna skriva att allt var mysigt och skippa resten. Jag gör nog det. Eller nä.

Mina julisar :)

God Julis

Idag är det julafton. Då säger man God Jul till alla man möter. GOD JUL!

Och du.. tänk fina tankar. Det är jobbigt, men dagen är ändå bara en dag, 24 timmar. Det går över. Kram!

Gick undan på jobbet idag. Var faktiskt roligt till och med. Kunde jobbat en timme till men Hans bjöd mig och Josefin på fika. Godaste fikat ever. Hans skjutsade hem mig sedan och jag gick direkt till sängen. Sov nästan två timmar. Lagade mat, tittade på Tomten är far till alla barnen, duschade, målade naglarna och sådant man gör om dagarna. Jag har blivit en vanlig Svensson. Herregud, vet inte hur det gick till.
Tydligen blir det jobb efter nyår också. Jippi. När ska jag få sova? Imorgon kanske.
Snart kommer Lisa och byter julisar och myser. Mysipys.

Kram!

En dag, två dagar, kanske tre

Oj oj vad sur jag var igår. Dumma Internet gav upp. Trodde det var mitt som var elakt men mamma sade att varken hennes eller Hans fungerade, så vi skyller allt på Telia. FU Telia!

Idag väntas en heldag med Isabelle. Igen, haha. Hon hämtar mig vid 12 när jag har jobbat klart, vi röjer på stan, fikar med Asta och kusin Maddis, åker kanske hem till mig och dricker lite glögg, ner till Skuthamn för ljusmanifestation mot våld och sedan är nog dagen över.

Imorgon är det jobb och på kvällen ska jag träffa Lisa och byta julklappar. Har lite ångest över det. Hoppas hon förstår ändå att jag inte har så mycket pengar.

På lördag har jag inga planer. Eller... vänta... 24:e... minns inte vad jag ska göra, men någonting är det.

Off to jobbet!
Kram!

Pepparkakor och julklappsbyte

Igår spenderades med min Isabelle. Hon hämtade mig från jobbet och vi handlade innan vi åkte till hennes pappa. Degade i den skönaste fåtöljen i världen, titta på tv och väntade på att hennes bröder skulle komma hem. När de gjorde det bakade vi pepparkakor. Det var inte så roligt som jag hade väntat mig. Varför lägga ner så mycket energi på att göra pepparkakor när man kan köpa färdiga för samma pris? Det var roligt ett tag i alla fall. Isabelle gjorde Diesel, jag gjorde en retarded ren och en bajshög. Bajshögen var en cirkel från början, har ingen bild på det, men det är väl kanske inte så svårt att föreställa sig. Hon skjutsade hem mig sedan och vi bytte julklappar. Hon hade önskat sig en man i julklapp, jag gjorde det bästa jag kunde. Trigger Travis är nu ute ur garderoben, bokstavligt talat, och i Isabelles händer. Hoppas jag. Hennes familj uppskattade honom nästan lika mycket som jag har gjort under tiden han har bott hos mig.

Idag jobbade jag som vanligt. Följde med mamma till systemet för hon skulle julhandla. Herregud vad hon julhandlade. Det var väldigt tungt. Mamma bar längst men jag har liksom ingen styrka i mina armar och på den korta biten jag bar blev jag slut. Min vänsterarm skakade av överansträngning ända tills typ nyss. Ganska coolt ändå. Mamma handlade lite åt mig på Willys. Jag har 16 kr på mitt konto så jag kunde inte handla så mycket. Undrar när jag får lön. Tog en powernap på 20 minuter och kände mig redo att tvätta när jag vaknade. Maskinerna gör ju den största delen av jobbet den här gången. Så. Nu ska jag hänga lite i soffan till kvart över fem, sedan ner i tvättstugan igen, hänga lite där, stoppa i en ny maskin, hänga lite tvätt, soffhäng till 21, tvättstugehäng och sedan sova. Vill sova typ nu egentligen men det går ju inte för sig.

PS: pepparkaksbilderna snodda från Isabelle

Diesel

Riktig ren vs. min ren

Trigger Travis och Isabelle

Att vistas på stan var jobbigare än jag trodde. Jag är ju som jag är, gick runt och var paranoid, tänkte att varje människa som tittade på mig ville ha ihjäl mig. Jag stannade vid alla ljus och tänkte på hans anhöriga och det gjorde ont i kroppen.
Självklart blev jag inte ihjälslagen eller liknande. Bloggar inte från andra sidan.

Ska ta ett varmt bad nu. Fryser otroligt mycket. Sedan ska jag spela lite Sims och kanske prata med Joel efter det. Kommer inte ihåg vad vi bestämde, var rejält trött när vi lade på igår.

Imorgon får jag träffa min fina Isabelle igen!

Kram!

Skulle det vara så hemskt egentligen? Skulle jag gå under? Skulle jag må dåligt? Tror faktiskt inte det. Ska fundera på saken. Bestämmer mig efter nyår. Ska rådfråga några först.

Hemsk dag, verkligen, men kvällen blev fin. Martin och Tesen kom och spelade Fia med Knuff och kort och grejer. Det var riktigt trevligt och roligt. Som alltid med mina knäppisar.

Och just det. Hans och jag hade en fin konversation idag:

Jag: Får jag gå ut och röka?
Hans: Nej, klistra burkar.
Jag: Två bloss?
Hans: *sur min*
Jag: Ett bloss? Ett halvt? Jag tänder och så fimpar jag?
Hans: Ja, okej då...

Jag borde sluta röka. Lovade Isak. Hoppas att han inte kommer ihåg det för jag kan inte sluta riktigt än. Jag ska, men inte riktigt än.

iBajs

Lyckades få uppdateringarna att fungera till slut. Min telefon blev en bebis igen. Jag hade uppfostrat den till en ung fin iPhone och den återgick till stadie ett. Jag blev lite ledsen i själen, alla bilder, alla appar som jag inte minns (antagligen ingenting att ha då men i alla fall), alla kontakter (som jag visserligen skrev ned innan), allting var borta. Om han inte redan vore död skulle jag döda Jobs. Nej, det är inte hans fel, förlåt Stevan.

Okej dag i övrigt. Jobbigt att jobba, mysigt hos mormor.

Orkar inte.

Kram

Blä!

Kunde verkligen inte somna igår. Eller jo, somnade runt tio och vaknade halv elva. Men efter det kunde jag inte somna om igen. Krånglade med telefonen och blev sur, gick och lade mig och skrek i sängen, vred och vände på mig, ville lyssna på musik men det gick ju inte eftersom allt försvann från telefonen. Satte på Between the Bars på YouTube, slappnade av, låten slut, måste stänga av, kan inte slappna av efter att rört armen. Herregud, somnade fyra kanske. Skulle vara på jobbet åtta, vaknade fem över åtta, svor, gick upp, tog en energidryck och en cigg. Nu ska jag snart ner till bussen, kommer väl krångla med massa pensionärer och barnvagnar och jag har ingen musik att lyssna på. Hör ni om ett mord på en lokalbuss i Ludvika så är det mitt fel. Men jag har ju faktiskt legitima anledningar.

Blä!

Var som en känguru på speed på jobbet. Herregud vad snabbt allt gick. Så kommer Hans och säger att det är 860 prov kvar som ska vara gjorda på 14 dagar, eftersom han räknade bort julafton, juldagen och nyårsafton. Det skulle innebära att vi skulle göra 60 prov om dagen, alltså 20 prov var. Då skulle var och en jobba 8 timmar om dagen, alltså 24 timmar om dygnet, 14 dagar i streck. Det skulle betyda att någon fick jobba natt. Denne någon skulle kunna vara jag, men då skulle jag sova hela dagarna och jobba på nätterna. Hur blir det med det sociala då? Kanske skulle man klara sig utan socialt umgänge i två veckor, men jag tror inte att man skulle må så bra. Så släpper han världens grej; om vi gör klart alla prover innan nyår ska vi åka på kryssning till Riga på våren. Jag, som aldrig varit ens i Norge, blir jätteglad och tycker att det är en fantastisk idé. Så gör vi, säger jag. Så, alla vänner, om jag är okontaktbar inom de närmsta två veckorna vet ni varför. Jag sliter eller sover. Å andra sidan jobbar Hans dubbelt så snabbt som mig och Josefin så kanske behöver vi inte göra 8 timmar varje dag. Hoppas på det.

Kram!

Börjar dagen med en Powerking. Så här vid närmare eftertanke är det kanske inte så smart att dricka energidryck på tom mage, MEN, jag sov för länge och det fanns inte tid för frukost. Eller det kanske det hade gjort men jag gillar inte att stressa. Just därför tar jag bussen till jobbet idag. Resten av veckan ska jag gå. Känner mig lat och inte så sparsam. 25 spänn för en busstur på sju minuter. Ingen bra investering. Nu till jobbet då, är inte så pepp men inte lika opepp som jag var igår. Gillar att sätta o framför positiva ord. Obra, okul, osant. OHEMMA.

Kram!

Det slog mig precis nu att det jag aldrig trodde skulle hända faktiskt har hänt. Utan att jag har märkt det. Jag kände en våg av lycka när jag insåg det. Halefrikinluja! Typ.

För övrigt en dålig dag. Men fått lite julklappar avklarade. Nu är det bara två kvar. En lätt och en riktigt svår. Får se hur det går. Ett rim så där innan jul.

Kram!

Idag har jag tvättat som på den gamla goda tiden, i badkaret med en träpinne. Folk måste varit starka förr, det är ju vidrigt tungt med blöta handdukar. Hade lust att slänga ner Bodil i badkaret också, det var ju faktiskt hennes fel hela grejen. Men till skillnad från henne är jag snäll. Är helt slut i armarna nu, ont i ryggen från jobbet, fötterna från promenaden hem och annars mår jag toppen. Det är skönt med lite fysisk smärta för en gångs skull.

Nu ska jag gosa ner mig i soffan, äta gröt och titta på tv. Kanske film om det är riktigt dåligt på tv:n.

Kram!

Försov mig idag, ja det är sant, så kom till jobbet 12 istället för 9. Inte så bra. Men det gick undan ändå, gjorde fyra timmars arbete på tre i alla fall. HanSolo var snäll och skjutsade hem mig. Trodde det skulle bli besvärligt, men han sade ja på en gång. Nyss kommit hem och nu ska jag köra Korns nya album på hög volym och diska, dammsuga, duscha och äta innan Lisa kommer. Ett halvår sedan vi sågs, så när som på en dag. Saknat min Stockholmare.

Kram!

Tomten

Undrar om en check skulle gå igenom om den var signerad "Tomten". Undrar hur han gör. Han kanske bara handlar med kontanter. Om Tomten finns, heter han Tomten eller är det bara ett artistnamn? Har han röda kläder på sig hela tiden eller bara när han gör reklam för Coca Cola? Det mesta med Tomten skrämmer mig, samtidigt som jag har så många frågor jag behöver svar på. Man kan kanske skriva ett brev till honom? Ska kolla upp det snarast. Borde sova egentligen, ska upp kvart i åtta imorgon.

Och jag tycker fortfarande att den här är cool. Jag gjorde den i något program på telefonen förut.

Skjäkkfilm

Zarah Kikkeli säger (00:06)
mirrors går på femman nu
eller den är typ slut

J säger (00:08)
Åhåhåh
DU OCH JAG
Vi ska kolla skjäkkfilm

Zarah Kikkeli säger (00:09)
det är läskiiit jöö
då blir ja jädd

J säger (00:09)
Nääääääääääääääääää

Zarah Kikkeli säger (00:09)
kan du hålla mig i handen då?

J säger (00:09)
Jag är en stoj, stajk bjöjn
Aaaaaa!
Klart!

Zarah Kikkeli säger (00:09)
ååh
mwihihihi
kjam

J säger (00:09)
MwiIHiHIH
KWAAMIZ

Herregud. Jag blir värre för varje år. Jag kan verkligen inte slå in julklappar snyggt. Egentligen behöver jag inte skriva att det är från mig, det syns på en gång. Och jag hade inget julklappspapper så det blev mer födelsedag än jul. Å andra sidan är det ju Jesus födelsedag så det borde funka ändå. Lyssnade på lite julmusik under tiden och vill egentligen bara höra Bowie och Crosbys Little Drummer Boy/Peace On Earth. Det är den bästa jullåten ever! Och jag skrattade mig halvt fördärvad när jag "slog in" en av Isabelles julklappar. Den bästa that is. Oy to the vey vad roligt det är alltså. Ska visa den för Lisa imorgon och för Martin nästa helg. Kanske ska ta kort också för det kan hända att Isabelle inte vill visa den för någon.

Så. Jag borde diska, dammsuga och sådan men jag orkar verkligen inte. Gör det imorgon istället. Kanske.

På återseende

"I have vertigo, it's a real medical condition"

Jag - "Visst finns det däck som kostar typ 15 000?"
Mamma - "Det gör det säkert."
Jag - "Vem köper det liksom?"
Mamma - "Mja, sådana där brats."

Dagen har förövrigt varit bra. Gick bra på jobbet, Josefin hade med sig fika, köpte skavsårsplåster (som är den bästa uppfinningen ever, efter Internet typ), köpte en julklapp och åkte ut till mormor sedan. Mysigt, som alltid. Sedan handlade mamma åt mig. Bäst mamma, bortskämd Zarah. Nu ska jag mysa i soffan med glögg och Sims 3. Ja, jag är fortfarande en tönt.

Kram!

P.S: rubriken har ingenting med inlägget att göra D.S

Ska snart gå till jobbet. Kommer bli lite sen men det spelar ju ingen roll när ingen är där. Det är ganska skönt när Hans inte är hemma, han blir sur om man kommer fem minuter sent. Inte så att man kan stanna fem minuter längre då, nej. Men idag är det min dag, jag kan gå dit i natt om jag känner för det. Men det gör jag inte. Känner för att gå dit nu och komma hem i tid. Eller känner för och känner för, det gör jag ju självklart inte för idag måste jag bära två galet tunga lådor och kanske bryta ryggen. Vi får se.

Och åh, Joel somnade i mitt öra igår. Vanligtvis tycker jag inte om sådant men igår gav jag honom tillåtelse. Han är min bitch. Han också. Har många i mitt våld. Tyckte att det var ganska mysigt faktiskt. Jag skrev och han somnade. Inte för att jag var tråkig eller så, det var bestämt. Eller bestämt och bestä... sluta. Ingen bryr sig utom jag.

Så. Ska nog äta lite ändå och sedan gå till jobbet. Får bli senare hem helt enkelt, ingen lider av det. Min kropp kanske men den lider redan av så mycket så en grej till spelar väl mindre roll.

På återseende

Vet inte

Nätter utan avslut
Hur kan en timme vara så lång
En svart minut, alltid tyst, för alla
Ett evigt lidande
Vi dör varje sekund

En öppen påse, en stängd
En öppen påse, en stängd, hur ska jag kunna bestämma längd
Utan vapen, med sår
Svart är det starkast lysande

Pratar med Joel om det här att man kan dö när som helst.
- Ja, faktum är att när jag flyger.. jag är inte rädd för att flyga, alls, jag älskar att flyga. Jag brukar lyssna på min mp3 och när planet lyfter sätter jag på Star Trek musik och bah "yeaah"

Fin dag idag. Fikade med mamma en sväng, köpte julklappar, blev förolämpad av en expedit på Dressmann, fick en lussebulle av Josefin, jobbade fem timmar och det var skönt att göra någonting. Jo, det blev visst bara några meningar. Tänk att jag skriver mer när jag inte gör någonting. Intressant. Nej.

Jo förresten, Korns nya album The Path of Totality är asbra. Alltså riktigt bra. Så.

Förstår inte varför jag utsätter mig själv för saker som får mig att må dåligt. Eller inte dåligt kanske, men konstigt. En sådan känsla man inte kan förklara riktigt. Det går över. Fiskar inte efter pity, vill bara ventilera. Så.

Det är lite snö ute nu minsann. Mysigt. Men jag måste gå till Willlys och handla mat. Inte lika mysigt. Vill helst lägga mig och sova igen. Blev inget jobb idag, men imorgon är det bara att köra på. Även fast jag inte är helt frisk än. Det här är den värsta förkylningen jag haft tror jag. Den mest långdragna i alla fall.

Någon dag i veckan ska jag och mamma fixa lite julklappar också. Jag vet inte vilka jag ska köpa till mer än Martin. Isabelle har jag redan köpt tre julklappar till och Tesen och jag kom överens om att vi inte skulle köpa någonting. Vi får se om jag kommer på någon mer. Eva kanske, för hon får aldrig från någon annan än mig och hon blir alltid så glad och överraskad och det är roligt.

Nu lunkar jag iväg till Willys.

På återseende

Vet inte varför jag mår dåligt idag. Febern är i alla fall borta nu, så imorgon får jag nog dra mig till jobbet. Jag kanske mår dåligt för att jag sov så länge. Hade tänkt gå upp i tid och titta på värdelös tv och mysa mig med glögg, men så blev det inte. Tårarna är på väg hela tiden men det kommer ingenting. Klumpen i halsen växer och värker. Vet inte vad det är för fel på mig. Men det går över. Sådant som händer, det kan inte vara bra i en hel vecka ju. Suck it up, fortsätt simma och så vidare. Börjar få lite kramp dock. Det går också över.

Dricker lite mer glögg ur min kamel och fortsätter väl dagens tema som är att prata i telefonen. Ska bara se om Plain Jane får sin bartender.

På återseende.

"85 % av det som visas på History Channel är fiktivt trams. Man kan lika gärna läsa en.. en.. en.. bok!"

Nyårsfest?

Isabelle ville att jag skulle fixa en nyårsfest. Jag ville inte det, sade att jag skulle fira nyår ensam i år. Det tyckte inte hon om och skapade därför ett evenemang på Facebook.


"Isabelle tvingar Zarah att ha fest. Eller tvingar henne att ha en fest hemma hos sig, hon kommer kanske inte vara delaktig men vi festar iaf!"

Känns tryggt.. kommer kanske, vi får se.

Igår såg jag två filmer som var riktigt bra. Kronjuvelerna, som överträffade mina förväntningar, och The Greatest som var så där bra som jag hade väntat mig. Nästan bättre. Den var sorglig och av någon outgrundlig anledning hindrade jag mig själv från att gråta. Det brukar jag aldrig göra. Kände att om jag började gråta skulle jag inte kunna sluta.
Jag svimmade lite igår också. Tre gånger för att vara exakt. Jag blev yr så fort jag reste mig upp och när jag kom till köket blev det svart och tyst ett tag. Fick ont i handen och huvudet. Inte trevligt. Hoppas det bara är sjuket som gör det, vill inte gå till någon doktor.
MTV har en serie som heter Breaking From Above. Reklamen för det programmet är säkert tre minuter lång och jag hatar den. Den promenixar mig på nerverna. Jag gillar sådana här problem, jag kan inte låta bli att le. För tänk vilket simpelt problem det är. Jag är glad att det är mina största bekymmer, saker som inte spelar någon roll. Det får mig att inse att jag har det så otroligt bra.

På återseende